imorse, efter gårdagens prat med mamma, då kände jag mig återigen redo för att bryta upp med fredrik, och på så sätt bli av med alla problem och sömnlösa timmat den senaste månaden. för en stund sedan ringde fredrik, på min begäran, men återigen - så fick han mig att inse att sådana här saker kräver tid. han fick mig att inse att man faktiskt kan försöka igen. ingenting kan bli värre. eller kan det?
nu känns det mesta fucked up, och jag förmedlar nu att guitar hero-spelandet är inställt ikväll. (räkna dock med ändringar i programmet då tårarna tagit slut.)
nu ska jag gå & klä på mig, äta något, och fortsätta att vara trött över att stå på gränsen. detta är inget enkelt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar