jag mår dåligt nu, riktigt dåligt.
kommer hem från världens trevligaste kväll, och får veta att jag har en chans kvar att hålla nere mobilräkningen, annars ryker abbonemanget. dåligt samvete - ja. ånger - ja. jag som verkligen försöker hålla ner den, men det går inte. så denna månad får ni utan comviq räkna med att jag inte kommer att svara på någonting, eller skriva något. (ja, till & med du fredrik) jag ska inte ens nämna vad räkningen låg på denna gång, men nästa räkning ska mamma & pappa bannemig bli stolta över mig.
det hemskaste är dock en helt annan sak. en familj, vars barn jag känt sedan jag var 50 cm lång, ska splittras. efter 17 år tillsammans ska paret som alltid varit lyckliga tillsammans gå skilda vägar. med tanke på barnen (som jag förövrigt är två underbara vänner) så är det hjärtskärande. jag gråter faktiskt i skrivande stund. det är så svårt att förstå - hur riktig kärlek till någon man faktiskt skaffat två barn och levt nästan halva sitt liv med bara kan dö ut. jag tänker dessutom inte bara på barnen och familjen, utan också på mig själv och min familj. hur mycket kul vi har haft tillsammans med dem, hur många planer vi har tillsammans. hur vi skulle åka till stockholm med deras båt, genomföra våra årliga resor till göteborg tillsammans, åka till fjällen vecka sex. allt är bara borta, och jag är så ledsen.
jag orkar inte ens skriva mer, ska bara lyssna på lisa miskovskys "foxhole"
foxhole
rävhål
rövhål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar