dia psalma

dia psalma igår.
för första gången på tolv år lyckades ulke och resten av grabbarba dra tummen ur, för att äntligen spela framför hemmapublik igen.
det är någonting med dia psalma som lyckas förtrolla hela strängnäs på ett ganska magiskt, mycket stämningsfullt sätt.

uppe tidigare än hälsosamt, men det är smällar man får ta. åker till stockholm under dagen för att trängas i mellandagsrean. har en del julstök kvar och hade även tänkt att köpa en jacka. men trots att det är efter jul och efter lön så har jag ju haft betydligt roligare kontoutdrag..

juldagen

årets mest legala slappardag.

jag sitter nu och junar i de gosigaste tofflorna någonsin som jag fick av tomten igår. dessutom skirver jag på ett helt nytt tangentbord, tillhörandes en alldeles ny dator som tomten också kom med.
jag måste ha varit snäll i år.

jag har haft en lika mysig och fin jul som jag brukar. tända ljus, glögg, nejlikor och lite galenskap. egentligen skulle jag kunna skriva upp allting jag har fått, men jag skiter i det, för det vore fruktansvärt tråkigt. istället fortsätter jag på dagens inslagna väg - slapperiet.

julafton, det här får mig att gråta

haha, något motsägande rubrik kanske..

det här skulle kunna bli världens längsta inlägg så jag fattar mig lite kort:
biafrabarn i typ rädda barnen-reklamer, intriger, misslyckanden från min egen sida, extreme home makeover, ungefär alla filmer i hela världen, smärta, saknad, clowner, lökhackande, flygplan (vilket på ett sätt får mig att må bra också), när barn blir allvarligt sjuka, gripande berättelser/böcker osv i all oändlighet.

dag 23, det här får mig att må bättre

oj, det finns så himla mycket som får mig att må bra.
min familj till att börja med. de som känner min familj vet att jag mer eller mindre är bästa vänner med min mor och far. för ett par år sedan tänkte jag att om jag någon gång skulle möta mamma eller pappa på krogen så skulle jag självdö. idag går jag mer än gärna ut med dom och dricker en öl eller fem. lika gärna som jag går ut med mina bästa vänner.

just det, mina vänner får mig också att må bättre, så klart. det behöver ingen vidare förklaring, skulle jag tro.
likaså alexander - världens bästa pojkvän - han vet också knepet bakom att få mig lycklig och välmående.

sedan finns det mindre viktigare saker; som att jag lyckas med någonting jag kanske inte trodde. som när folk tror på mig och ger mig tillit i en viss situation.
den här listan kan göras lika lång som de saker som irriterar mig och får mig att må skit, helt enkelt.

ojmjakon

idag har jag och johanna och lilla nisse i stort sett legat på soffan hela dagen.
jävligt skönt, och rent ut av ett måste med tanke på temperaturen utomhus. den medförde också att våra pulka-planer gick i stöpet..

om två dagar är det som bekant jul, vilket på något sätt ändå gör det okej att det är "hej mitt vinterland" ute. fast inte riktigt ändå.
snö, sol och ett par minus hade varit okej.
som det är nu så är det ju rena rama ojmjakon.

dag 22, det här upprör mig

ett jävligt stort orosmoment nu är att termometern visar -20,3 grader.
ett jävla skämt.

dag 21, mina rädslor

var ska jag ens börja?

min absolut största rädsla är att någon nära person till mig ska dö. det har hänt förut, och kommer garanterat hända igen, men trots att man vet om det går det aldrig att förbereda sig på en sådan sak. den här rädslan delar jag nog med de flesta vettigt funtade.
jag är till exempel enormt nojig när det gäller just sjukdomar, såsom cancer som drabbar var och varannan människa just nu. min dröm är helt enkelt att alla mina nära och kära ska få leva ett lyckligt, friskt liv och avsluta det på ett vackert sätt. inte genom sjukdom eller olyckor etc.

i övrigt är jag ganska klaustrofobisk. en stor samling människor är okej att vistas bland, men när det kommer till små utrymmen som typ förråd eller liknande så är det kört. detta tack vare en mycket kär högstadiekompis som lekte stänga-in-elin-i-ett-mörkt-förråd-leken.

clowner är också kört. jag får ont i magen när jag ser en clown. oavsett om det är en "snäll clown" eller någon som ser ut som "pennywise" i stephen kings "it"-filmatisering.
det är något med själva förklädnaden, det falska yttre, som gör att jag känner mig obekväm och liten när jag ser en clown.

flygplan ska vi knappt prata om. trots att jag flugit runt halva världen så pratar vi ren dödsångest när jag går på ett flygplan. det sista jag tänker när vi lyfter är att det kanske blir sista gången jag har mark under fötterna. levande åtminstone.
saken med flygplan och om det skulle hända något, är att man liksom inte har någon möjlighet att ångra sig. det går liksom inte bra om man slänger sig ut därifrån..

i övrigt så är jag nog en ganska orädd tjej, jag är oftast ganska cool medan andra sniffar fara. om det beror på att andra ser situationen eller saken som farligt och inte jag, eller att jag bara är en jävligt cool tjej, det förtäljer inte historien.

skit

jag kunde inte ha tänkt mig en sämre jävla början på dagen.
jag bryter ihop nu.

dag 20, den här månaden

den här månaden har trots allt varit ganska fin.
i och med att jag inte går i skolan längre har jag sluppit allt vad prestationsångest och stress heter, och jag har kunnat ta hand om mig själv på ett helt annat sätt.
jag har kunnat dricka té och läsa harry potter, samtidigt som jag varvat det med så mycket jobb som möjligt.
det är ungefär så som jag alltid vill ha det.

i början av månaden lämnade nathalie mig för en annan, något varmare, världsdel, vilket betyder att jag inte har haft en mambo jambo-kompis att prata av mig med på flera veckor.
alexander och jag inledde månaden tillsammans och kommer även att avsluta den på det viset.
det känns som att jag behöver det.

trött

världens sämsta natt inatt.
sov cirkus noll timmar och låg mest och irriterade mig på att det var stört omöjligt att somna. hur trött jag än var.
jävla ironi.

idag har jag sagt hejdå till marcus som återigen skiter i sverige och åker hem till norge igen. dumma alla vänner som flyttar bort från mig.
jag har också trängts bland kölappar och rullatorer på apoteket med resten av världen. just resten av världen gjorde i sin tur att jag missade bussen hem. alla är så jävla långsamma och säkert dödssjuka!
jag har också skrivit julkort, som kommer bli skitförsenade, men jag går efter principen att det bästa alltid kommer sist. typ vinna drömvinsten på lotto dagen innan man dör osv..

dag 19, det här ångrar jag

jag har nog ingenting som jag går och grämer mig över vareviga dag, något som jag verkligen ångrar.
det finns alla dessa småsaker, men saker man kanske varken borde ha sagt eller ha gjort - men det finns ingenting jag verkligen kommer vrida mig i graven över.
än så länge i alla fall.

men för att ändå nämna något så ångrar jag att jag inte hann träffa farmor så mycket under hennes sista år. trots att vi bara bor en timme ifrån varandra, så blev det helt enkelt inte så att vi sågs särskilt mycket. det gör lite ont i mig.
bidragande faktor till att det gör ont var att hon gick bort helt utan förvarning också.

jag ångrar även att jag från första början började snusa. det är ingenting jag är skitstolt över direkt, och även om jag trivs bra med en rapé under läppen så har jag inte råd.
egentligen.

dag 18, det här saknar jag

jag saknar alexander. det behöver inte förklaras mer.
jag saknar sommaren. ingen förklaring.
jag saknar lugnet i norrland, rutinerna i skolan, nathalie i thailand, calle i spanien, körkort, förmågan att repellera ångest, ett par nollor efter beloppet på mina kontoutdrag, farmor.
kortfattat saknar jag allt jag inte har men vill ha.

dag 17, mitt favoritminne

egentligen kan jag bara ctrl+a, ctrl+c och ctrl+v från det jag skrev på dag 8.
ett av mina bästa minnen är just det, första gången jag vaknade upp bredvid alexander.

andra skitbra favoritminnen: när linus föddes, min student, allt festivalande, farmor som alltid vinkade åt en från balkongen, undervattenslivet i röda havet, tiden på paulinska skolan, mina månader i spanien etc.

dag 16, min första kyss

är man totalt urblåst i skallen om man inte ens kommer ihåg sin första kyss?

all work and no play

tomtenatta.. vilket påhitt.
idag ska jag nämligen jobba ända fram till 21.45, med anledning av pågående "tomtenatta" i mariefred.
hoppas för min skull att det blir mysigt, med tända ljus, fairytale of new york och en jävligt god kaffe.

det är hur min dag kommer att se ut idag.
runt halv elva är jag hemma och då finns det risk för en skitlång dusch och skitmånga sidor i harry potter.

the end

okej då, två små glädjeämnen innan jag lägger mig och läser harry potter och dricker te:
social distortion & radioaktiva räker till peace and love.

gnatt

dumma mig

jag är på fruktansvärt humör.
jag har ett humör man inte kan sätta fingret på. någon slags mini-depression där jag inte ens vet själv varför jag är nere.
det är förmodligen en härlig mix av vädret, svartsjuka och att vilja fast man inte kan.

är jag världens sämsta flickvän för att jag är svartsjuk trots att jag aldrig har haft sådan tillit till en människa? är jag världens sämsta människa som blir svartsjuk när jag ser hur bra det går för andra och hur lyckliga de är? är jag världens sämsta människa som tjurar bara för att jag vill att allt ska vara precis så som jag vill, fast jag vet att det inte går?
jag antar typ det.

dag 15, mina drömmar

var ska jag börja, liksom?
jag har så mycket drömmar, både orealistiska och sådana som förhoppningsvis blir sanna någon gång. på riktigt alltså.
på kort sikt drömmer jag om:
- en fröjdefull(haha!) jul. det vill säga, jag vill känna att jag har möjlighet att ge min familj, mina vänner och alexander en riktigt fin julklapp.
- att jag ska lyckas bra på universitetet, och - om jag får drömma vidare - skaffa en liten etta med kokvrå i stockholm och bo där med alexander.
- att jag blir sedan blir antagen till hogwarts skola för häxkonster och trolldom, på journalistprogrammet i göteborg.
- att jag tjänar pengar, vinner pengar etc. allt som gör att jag får pengar.

på lång sikt drömmer jag om:
- barn. två eller tre kiddos. namnen dante och hilma är redan spikade.
- att jag får fortsätta vara lycklig med alexander, vilket kan leda till ovanstående dröm.
- gifta mig.
- en jycke (mest för att jag vill leka och gosa lite, inte för att jag vill betala för den). här pratar vi alltså amstaff eller mops.
- att jag tjänar pengar, vinner pengar etc. allt som gör att jag får pengar.
- att min mor, far, bror och mina vänner lever länge
- att mormor, morfar och farfar får bli gammelmormor, gammelmorfar och gammelfarfar.
- att vinna elevhemspokalen på hogwarts.

baka kaka

jag är nog bäst i hela världens som går upp så här tidigt på min lediga dag.
jag ska nämligen pälsa på mig & knata bort till mormor där det blir storbak och smörade formar till fördärvelse, ganska mysigt, men ganska tidigt.
fast med tanke på att mormor går upp klockan fem så är det här ju som lunch för henne..

dag 14, dagens känsla

oj..
men för att nämna ett par styckna:
trötthet, längtan, visdomständer som ploppar upp, trött på att jobba, ont i fötterna, ont i magen, svartsjuk, paranoid etc.

hypokondrisk glömde jag kanske.

gmorgon

precis uppstigen efter att alarmet väckte den björn som sover.
skulle den inte ha gjort.

jag har förbaskat ont i huvudet och borde kanske inte jobba idag, men jag ger mig på ett försök i samband med lite ipren. det blir nog bra.
beredde ut mig över hela vardagsrumsgolvet igår kväll. jag skrev skyltar till jobbet som jag på något sätt ska försöka frakta med mig på bussen nu idag. det blir spännande.
nu fruskost, för jag är skithungrig.

dag 13, den här veckan

den här veckan blir nog en ganska bra vecka.
mycket jobb, lite kakbakning med mormor, förhoppningsvis kan jag beta av lite julklappar på onsdag när jag är ledig osv.
fan, jag har liksom ingenting mer att säga nu.
det här blev en dum lucka.

glad jävla lucia

har sovit som en stock hela natten.
drömt en massor av konstiga drömmar om att jag hälsade på severina och försökte lösa gamla mordfall med henne.
konstig är jag.

idag ska jag först till tandis om drtgt en timme. hatar det, får kramp i käkarna på en gång och vill bara inte blotta min käft och bita på sådana där jättekantiga saker som man gör när man ska röntga tänderna.
direkt efter det vankas det buss till jobbet. både skoj och inte.
jag kommer vara hemma från jobbet igen när resten av världen ligger och sover.
jävligt kul lucia.

det är fan ingen idé att glädjas för någonting

dag 11, i min handväska

jag använder ytterst sällan just handväska, utan är nog bättre på att utnyttja jackfickor.
saker som jag nästan alltid/alltid har i fickorna är:
- mobil
- ipod
- kontokort & leg
- snus
- lypsyl (haha, det är så bögig stavning på det!)
- tusen knögliga bussbiljetter
- oftast lite ångest, rädsla, längtan eller ånger. ibland allt samtidigt.
som idag.

dyra måsten

färdigjobbad för idag.
det blev ett kort pass, men lika mycket att göra för det. fixade lite julklappar medan jag ändå var igång också!

nu väntar jag på mat & att melina ska komma hem så att jag kan äta mycket och leka lite.
medan jag väntar ska jag vara vuxen och fixa med csn-lån och massa andra praktiska, dyra måsten.
dumt.

rekreation

helt bra dag idag.
har gjort absolut ingenting, förutom:
- ätit världens bästa pizzafrukost.
- kollat på vm-finalen i innebandy.
- lagat mat.
- ätit den.

den är väl dagen i stora drag, antar jag. nu ska jag spela lite mer spel med familjen innan det blir sängen och harry potter tills ögonen blöder. så oerhört skitskönt att bara göra ingenting ibland.

dag 11, mina syskon

linus åhlén, min bror.
1998 fick jag min första och enda syskon. jag var nästan sju år och det var nog den stoltaste dagen i mitt liv. jag minns att jag var hos bekanta medan mamma krystade och pappa tröstade. när pappa sedan ringde och berättade att jag fått en bror så minns jag att jag hoppade upp och ner. världens bästa lillebror, tänkte världens stoltaste storasyster.

allt eftersom åren har gått så har min uppfattning förändrats lite. linus kom in i den berömda trotsåldern ovanligt sent, och i och med det befinner han sig fortfarande där, 12 år gammal. han är en ren jävla skithög som jag ibland hatar, men för det mesta älskar.
men det är fortfarande världens bästa lillebror.
med världens stoltaste storasyster.

blomsterkvast

så fruktansvärt rolig kväll jag hade igår.
firmafest med bubbel på jobbet, limousine upp till stockholm där det vankades julbord och underhållning.
var hemma igen runt klockan 4 på morgonen, vilket resulterade i ett pinsamt sent uppstigande idag, men det är okej.

mamma och pappa har förresten köpt världens finaste rosor och ställt in på mitt rum till mig för att gratta mig till antagningen. dom är så fina.
både rosorna och mamma och pappa, alltså.

dag 10, det här hade jag på mig idag

underkläder, jeans, vitt linne och en aura av ofräschhet.

dag 9, min tro

det här känns som en jävligt bögig rubrik för mig, för jag är egentligen ganska anti alla predikanter, "god loves you-typer" och allt sådant trams.

jag är konfirmerad, men gjorde det mest för alla presenter och skidresan. precis som alla andra i min konfirmationsgrupp. jag kan tycka att kyrkor är alldeles underbart vackra, och att man går in i något slags mellow-mood så fort man går in i en. trots det så har jag nog ingen tro.
jag tror inte på något liv efter döden, trots att jag inte kan förneka att det kanske finns. jag tror helt enkelt att det är som att födas baklänges, och vem fan vet vad vi alla sysslade med innan vi föddes? just det.

wöwö!

idag har jag all anledning i hela världen att fira.
nu slipper jag pilla mig i naveln hemma på soffan varje dag.
JAG ÄR ANTAGEN TILL STOCKHOLMS UNIVERSITET!

dag 8, ett ögonblick

morgonen den 29 augusti 2009.
första gången jag vaknade upp hos alexander. första natten vi tillbringade tillsammans.

just den morgonen när jag slog upp ögonen och såg alexander så visste jag knappt vem jag själv var. det var en jävligt magisk känsla. den morgonen vaknade vi ganska exakt samtidigt, som att vi hade en inbyggd timer för det. vi vaknade upp med ansiktena mot varandra. tittade på varandra. länge. i tystnad.
jag tror att vi log.

just den morgonen kändes, trots att det låter jävligt slentrian, som början på en ny epok i elin åhléns liv.
från det ögonblicket har vi insett att vi aldrig vill vakna upp utan varandra.

today is a good day

mamma jobbade bara halvdag idag, vilket resulterade i städning och mys när hon kom hem.
jävligt fint.

nu ska vi snart börja rulla köttbullar och ha oss tills pappa kommer hem. antingen blir det en väldigt fin kväll hemma med familjen, eller så kan det bli musikquiz ikväll med johanna och melina. de är båda lediga imorgon, så det känns som att man nästan borde passa på att leka med dom när det väl matchar. annars skolar de på vardagarna och jag jobbar mer eller mindre varje helg.
det gäller ju att ta vara lite på tiden, menar jag.

on a bad day, i have mood swings - but on a good day, i have the whole mood playground

lillebroren och jag har myst i soffan med popcorn hela kvällen, men nu får det vara nog.
vi har istället agerat goa ungar och förberett ett gäng varma mackor tills mamma och pappa kommer hem.
blir nog skitbra.

förövrigt är jag ganska nöjd idag, trots att gårdagen var ett rent jävla krigsfält mentalt. jag har gjort en dundertråkig grej idag som ingen vill, men nu är det över. mamma och pappa kommer hem, huset är städat, på torsdag blir det personalfest i annexet med världens finaste arbetskamrater och jag ser nog ganska ljust på den kommande framtiden (= typ dricka te, mysa med moråfar, kolla på tv4 fakta och läsa harry potter tills jag somnar!)

dag 7, min bästa vän

förutom min familj och alexander, så har jag tre alldeles bästa vänner. alla vi fyra har känt varandra sedan blöjåldern, och jag tror knappast att någon av oss trodde att vi skulle hålla ihop på samma sätt som vi gör idag.
jag tycker att de förtjänar en egen liten genomgång.

nathalie markström
vill jag ha en "barnfri" dag är det henne jag ringer. vi tycker precis lika om allting, och den här människan är nog den ärligaste jag vet när det verkligen gäller.
melina lagerqvist
kanske den närmsta vännen jag har i och med att våra mammor också är bästa vänner (väninnor som det heter på vuxenspråk). trög för det mesta, men så rar att man förlåter henne och gör om och gör rätt.
johanna krigholm
vill man återuppleva de kravfria fyllorna och bara vara jävligt galen så ringer man johanna. en av de absolut sjukaste människor som gått i ett par skor. när hon inte pillar skit under tånaglarna med plastbestick, förstås..

egentligen skulle jag kunna skriva väldigt mycket om de här tre vännerna, men jag låter bli. det skulle bli så fånigt. jag är i alla fall stolt över att ha så fina vänner.

mot tropikerna och vidare

har varit och vinkat av min fina vän nathalie som åker till andra sidan jordklotet för en månad.
hur jävla avundsjuk jag än är på att hon får byta ut ett iskallt ikea-land mot trettio graders tropisk värme, så unnar jag verkligen henne det här.
men nog fan kommer jag ha sorg i hjärtat när jag tittar på klockan imorgon och inser att hon säkert ligger på någon strand och jetlaggar när jag ska gå och sova ..

ikväll kommer mamma och pappa äntligen hem.
jag saknar dom trots att de bara varit borta i fyra dagar och trots att det är ganska skönt att vara frun i huset.
ibland.

besök och avsked

uppe med tuppen idag igen.
har just skickat iväg lillebror till skolan, just duschat och sitter nu med en kopp te och morgonsnusen i hopp om att vakna till.
knappast någon idé att somna om när man ska bort klockan tio - till den enda destinationen i hela stan dit det inte går någon buss för min del.
som ett jävla hån med tanke på temperaturen utomhus. jag antar att jag får klistra på mig ett leende för att åtminstone verka trevlig när jag väl kommer dit.

samma leende kommer jag nog ha senare idag.
nathalie har kafferep innan hon åker till tropikerna i närmare en månad utan oss. ingen jullovs-nathalie att leka med, inga tjejiga hudvårdskvällar, ingen matlagning, ingen kaffe över något skitsnack..
böl. det värker redan i bröstet.

dag 6, min dag

det här är så inåt helvete ointressant både för er och för stackars mig som helst inte vill återuppliva minnena från större delen av dagen.
jag kan säga som så här: den började bra och slutade bra.
det som finns mittemellan är oviktigt.

fear of the dark

nu har lillebror somnat.
han ligger i mammas och pappas säng i natt, då han ville att vi skulle sova på samma plats utan att trängas. det är sådana privilegier man har när mamma och pappa är utflugna ur huset och man har en mörkrädd bror i behov av närhet.
jävligt fint.

eftersom att tevetablån lika gärna kunde varit ogjord idag, så antar jag att jag ska tillbringa resten av mina vakna timmar med té och harry potter.
sedan ska jag väl sakna alexander också.

dag fem, min favoritplats

titta ovan och ni förstår säkert själva.
forsholm. världens minsta lilla by i den norrländska skogarna. närmsta mobilmast är en timmes bilfärd bort, och då ska man vara glad om nätet inte är överbelastat av alla tre norrlänningar.

forsholm är min morfars och hans nio syskons barndomshem. numera består forsholm av släktens stugor samt ytterligare typ fem hus. här samlas vi varje sommar, hela släkten. vi fiskar, sover i hängmattan och borstar tänderna i älvvattnet. vi tänder brasor på kvällarna och förundras över att solen aldrig försvinner. vi överkonsumerar myggmedel och går på byfester med alla fem invånare i den gamla bagarstugan.
forsholm är det enda stället jag vet där modern teknik inte finns, men heller inte är något som saknas.
forsholm är en plats där man kan vara sig själv och lyssna på tystnaden.

galen tjej

femte december. dagarna går så skitfort nu.
mamma och pappa befinner sig utanför sveriges gränser och jag agerar mamma åt linus med allt vad det innebär. är redan trött på diskmaskinstabletter och billys panpizza.
snart ska vi knata bort mot mormor och morfar. det blir mormors-mat idag, precis sådan mat man önskar att man fick varje söndag.
förresten så hatar jag hela världen och inser att man inte kan lita på någon.

dag 4, det här åt jag idag

- två (tre?) avocado på jobbet.
- en smörgås på jobbet.
- en clementin på bussen.
- kyckling med cashewnötter.
- massa snus. fast det kanske man inte äter.
- min egen intelligens.

dag 3, mina föräldrar

min mamma och pappa träffades någon gång 1990.
pappa var 20 år och mamma var en rultig 22-åring. varandras motsatser, rakt av.
mamma var en välvårdad, duktig, utåtriktad, omtyckt tjej uppfostrad av perfektionist-hitler själv, mormor.
pappa var en punkare som sket i allt - framförallt hur han såg ut -, sjöng (ganska bra faktiskt) i en massa konstiga band, åkte på turné med bandet "en halvkokt i folie" och söp upp hela gaget på gigen.
skönheten och odjuret.

tjugo år senare ser man fortfarande på mina föräldrar att de är varandras absoluta favoritpersoner i livet. pappa kan säga ibland (fast han vet att jag blir ledsen när han pratar om det) att mamma är hans hjälte, att han kanske inte skulle ha levt om han inte träffat henne. jag tror honom.
så fort de går tillsammans någonstans så håller de handen, och ibland kan de liksom sucka, titta på varandra och småle - som för att säga "tänk att vi lyckades".

har jag det så fint som mina föräldrar verkar ha det när jag är vuxen så tänker jag göra v-tecknet hela vägen till graven.

dag 2, min första kärlek

det här var en enkel.

när jag var femton år ingick jag i mitt första, någorlunda seriösa, förhållande. det höll i något halvår, och jag hade kul. kände mig uppskattad och kär. gick vidare.
träffade återigen något man kan kalla för pojkvän. samma känslor, samma avslut. det enda med just det här avslutet är att det var början på något nytt.
något som blev min första kärlek.

alexander och jag har en ganska magisk historia bakom vårat förhållande. låt mig berätta:
när jag var tolv år och alexander var fjorton så såg jag någonting han hade skrivit på lunarstorms klotterplank. "oh, there is beauty and surely there is pain, but we must endure it to live again"
jag tog tillfället i akt och postade något i hans gästbok. det var ännu en början.
sedan den dagen tror jag att vi har pratat med varandra mer eller mindre varje dag. på msn, på telefon, på lunarstorm, på bilddagboken etc. man får hitta sina sätt när man bor femtio mil från varandra.

dessutom var vi tvungna att vara superhemliga. topp sekret.
alexander hade nämligen ett förhållande, liksom jag, men trots det kunde inte våra små pubertets-hjärtan låta bli att inte vara lite förälskade i varandra. trots att vi aldrig träffats.
30 maj 2008 träffades vi för första gången, självklart i smyg.
exakt femton månader senare, den 30 augusti 2009, behövde vi inte ses i smyg längre. vi hade lämnat våra tidigare förhållanden bakom oss och vi bestämde oss för att vi vore rena idioter om vi inte blev tillsammans när vi äntligen fick chansen.
idag är jag fortfarande lika kär i alexander.
det må låta naivt att säga vid min ålder, men jag kan se oss ha rullator-race tillsammans i framtiden.
trägen vinner, och jag vägrar förlora.

dag 1, om mig

31 mars 1992.
ni som läst i fliken om mig vet redan om det mesta av historien.

en ganska elak unge som blev snäll med åren.
jag var ganska hemsk ända upp till femårsåldern eller så, men där kom kanske min första milstolpe i livet när jag insåg att man kommer mycket längre genom att vara snäll.
1998 kom linus till världen, det finns inte så mycket att säga om honom förutom att han är bäst & sämst i hela världen (beroende på när han känner för det) samt att han kommer kunna försörja sin storasyster och sin kommande familj genom att bli skateproffs.

i skolan jobbade jag hårt på att aldrig vara ensam och vara asbra på att stava och skriva fint, och jag hade typ alla rätt på typ alla prov. jag jobbade inte så hårt på att vara tuff och cool och hångla med fräcka killar, det överlämnade jag till andra.
men jag hade kul (för det mesta) och jag hade många fina vänner.

numera bor jag hemma med mor och far och bror.
jobbar, drömmer om att plugga igen, tittar på top model-repriser, målar naglarna och läser en hel del. har världens bästa pojkvän, lite väl långt bort bara, och jag har fortfarande väldigt fina vänner.

något nytt varje dag

julkalender.
min alldeles egna lilla kalender som får bemötas hur fan den vill. vill den inte bemötas alls så är du välkommen att besöka mig blogg efter julafton igen.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Min favoritplats
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Lucia – Den här veckan
Dag 14 – Dagens känsla
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Det här saknar jag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Mina rädslor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dan' före dan' – Det här får mig att må bättre
När tomten kommer – Det här får mig att gråta

resumé

gårdagen blev kanske lite väl rolig för min del.
det var födelsedagskalas hos emma som har fyllt år, och efter både en och två öl bestämde vi oss för att gå på krogen. det gick som det gick & kvällen avslutades med att jag var sjukt elak och tände till på alla stubiner som fanns.
stackars alexander. (felåt, jag älskar dig)

när som helst kommer mormor och morfar hit.
hela dagen har jag och mamma donat med saker inför middagen ikväll. skalat potatis, putsat blåmusslor och gjort egen glass.
hungriga jag är himmelriket, min karriär far åt helvetet.

photosession

fin kväll hos nathalie idag.
drack världens godaste mambo jambo-té och pratade skit innan det var dags för henne att fotografera mig för att ha lite schyssta bilder att uppdatera agenturen med.
stackars nathalie får satsa på fotograf-yrket istället, då hon ikväll insåg - jag citerar: "jag kommer fan aldrig bli modell, jag är till och med för tjock för att vara plus size-modell.."
modell är inte, så är hon fortfarande en förbannat snygg vän som jag förmodligen varit kär i om jag hade varit kille.

nu sitter jag här, miserabel utan snus, men ganska glad ändå.
jag har förhoppningar inför en fin helg, och efter helgen har jag ännu större förhoppningar.
alexander vet varför.

eufori

herreminje.
en hel månads tyngd har lyfts från mina axlar.
jag var dum i huvudet den här månaden och glömde helt att lämna in min timrapport till revisorn som löneunderlag (= min chef trodde att jag skulle få vänta med lönen tills nästa månads utbetalning).
jag halvdog när jag hörde det och föreställde mig en jul utan en enda julklapp att ge bort.
som tur är blir det en välsignad jävla jul i år också!

usch vad glad jag är nu.

ab imo pectore

451 dagar.

eller 10824 timmar.
eller 649440 minuter.
eller 38966400 sekunder.


så länge på ett ungefär har jag varit tillsammans med min alexander.
varje dag av de där 451 dagarna har det varit värt det. varenda dag av ångest, saknad och dumheter. varenda sekund utan dig är bättre än varenda sekund för 452 dagar sedan.
jag kommer aldrig att komma ifrån hur glad jag är att jag har dig, och hur liten jag är utan dig.
vi finner inte lycka, vi skapar den.

hipp hipp

långa elin och lilla mormor.
grattis pygmé-mormor på pensionärsdagen!

sometimes

fin dag idag.
gosande med en sjuk lillebror i soffan, och harry pottrande med fina melina som var ledig från skolan idag. jag älskar att slippa vara ensam.

dessutom fyller min fina mormor år idag, vilket innebär säkert världens godaste mormors-tårta & bullar ikväll! även om jag tvångsdeffar lite på grund av agenturen, så måste man få unna sig ibland.
idag är ibland.

teas - where small talk dies in agonies

med tanke på mitt förra inlägg så har jag inte fått något av det jag vill ha.
det är mer eller mindre snöstorm ute idag, vilket är mer än synd eftersom jag är sjukligt sugen på att gå. långt.

istället blir jag sittandes här hemma, med ena tummen i röven. mitt rum ser ut som "hej kom och hjälp mig", och ändå gör jag ingenting. för det så hatar jag mig själv, men bara lite.
för idag har jag fått positiv respons på en jobbansökan, vilket förhoppningsvis leder till en och annan extra krona på nästa lön.
ska fira det med en kopp té nu. kanske tre.

vill ha:

jag vill ha sommar och ljus.
jag vill ha sand mellan tårna och solblekt hår.
jag vill ha festival och fes-ljummen öl.
jag vill ha lediga vänner.
jag vill ha lediga kläder.
jag vill ha alexander dygnet runt.

ingen sommar, kolsvart ute, ingen festival i sikte, inga lediga vänner, inga softa kläder, ingen 24h-alexander. det enda den här skitårstiden bjuder på är ångest och eventuellt snö mellan tårna.

hard workin'

ännu en helg är över.
kanske inte den allra bästa på länge, men cashflow slår rätt högt det med.

tillbringade natten hos melina, behövde nog det - och hon också. en sådan vänskap är värd mycket, där man kan tillrättavisa varandra och prata om allt.
var uppe innan tuppen imorse, men har ändå inte fått någonting gjort. så jag antar att jag ska ta mig i kragen och städa lite. dammsugaren har väl mer eller mindre blivit den enda som jag träffar på vardagarna mellan 8-16.
kul liv.

komsi!

jag är fan den duktigaste människan jag känner.
jobb fredag, lördag, söndag. somna tidigt, vakna tidigt. idag känner jag mig så slut i kroppen att det värker i musklerna, och jag är inte särskilt motiverad till närmare tio timmar helt ensam idag.
whine.

så melina, nathalie eller johanna - kom och fika idag.
det är vad det här inlägget betyder.

allt om ingenting

jag har efter ännu en torsdagskväll konstaterat att david hellénius har mitt drömjobb. ever. han delar första plats med filip & fredrik. så länge jag kommer in på journalistprogrammet på universitetet så är det väl bara att sikta högt, antar jag. för gör man inte det kommer man fanimig knappt framåt.

med det sagt så blir det sängen.
jag fryser mer än alla judar gjorde på treblinka vintern -44 och ska juna med tända ljus & bra bok i någon timme.
imorgon blir det jobb igen, woop!

en klump i maget och ångestigt humör

har varit på julmarknad på taxinge slott idag.
bara en massa skit, men fruktansvärt mysigt ändå. gå bland tomtar och fula tofflor & dricka glögg, det ska man minsann inte klaga på, trots allt.

så fort jag kom hem så kom ångesten. dumma ångest.
kommer jag in på universitetet? hur gick egentligen högskoleprovet? kommer jag få något jobb om jag inte kommer in? när ska jag få vara med alexander nästa gång?
jag blir dum i huvudet på allt det där. orkar egentligen inte tänka på det, men det känns ganska livsavgörande för mig, och inte minst för min prestationsångest.
fan.

kan du älska mig som trottoaren älskar förloraren?

död åt alla

lakritsglögg.
denna underbara skapelse där det bästa av två världar möts. omniom.
skulle kunna dricka en liter, vara nöjd med dagen och sen gå och lägga mig om det nu inte vore så tragiskt..

på tal om tragiskt så var varenda plats i biosalongen uppbokad. inte för att det inte förvånade mig som alltid är ute i sista sekund med precis allting, men det sög ändå ganska tvärfett, för att uttrycka mig milt.
istället har jag roat mig med att vara världens bästa syster och hjälpt lillebror med läxan, tittat på teve och velat döda hela världen.

parry hotter

vill dö lite smått.
jag vill så hemskt jättegärna gå på harry potter-premiären ikväll, men mina vänner har varken råd eller tid. bajskväll.

jag får väl roa mig med de andra sex filmerna i ett skitlångt, nattligt filmmaraton istället. det är typ det enda som skulle kunna rädda den här skitdagen.

när allt är miserabelt flyger en ensam drake högt över koppartaken, mellanmjölk och handeldvapen

trots ett par timmar hos nathalie, med god mat & tjejgrejer så vann det dumma mot det lyckliga i andra halvleken av dagen.
orkar egentligen inte vara tjurig, och vill egentligen inte.
men fan, en del människor är ju så glada hela tiden så man undrar hur de egentligen har det..

time traveller?

kom nyss över ett klipp från en charlie chaplin-film. i klippet ser man kvinna (man?) komma gående med en mobiltelefon i handen. man ser tydligt att hon/han pratar med någon.
vad är då haken, undrar ni kanske?

jo, filmen är inspelad 1928.

e a coffee-drinking individual - espresso yourself!

idag är en bra dag.
det känns ändå ut i mina frusna fingertoppar, som ännu inte återfått värmen efter min tvåtimmars-promenad runt halva kommunen. tur man bor i en liten stad i alla fall..

har tillbringat den senaste halvtimmen med att leta lägenhet, vilket på sätt och vis känns ganska patetiskt eftersom jag inte ens vet om jag blir antagen till universitetet till våren. worst case scenario vore att fortsätta bo här, känna mig på vippen till meningslös och fortsätta mitt obstinata letande efter ännu ett deltidsjobb. men jag tänker inte låta de tankarna förstöra min hittills så fina dag.
jag tänkte istället bygga på findagen med en kopp té (ärligt snodd från mitt jobb).
det är det bästa med att jobba som barista på världens mysigaste kafé. alla téer och allt kaffe. en vacker dag ska jag minsann sno våran "italienare" också..
tänk själv vilka kaffetaberas jag kunde ha då. åh, ljuva tanke.

motion

gick hem till fina melina igår & tog hand hand om henne.
kollade på film, pratade & lyssnade på när hon snarkade. jag börjar nästan tycka det är lite charmigt, för jag tycker om henne så mycket.

det finns inte så mycket nytta att göra idag faktiskt. jag ska mest försöka röra på mig själv medan solen fortfarande skiner, och då får jag väl skynda på, antar jag.
ut i skogen, vare!

söderböna, javisst

trots att hammarby har spelat mer allan än fotboll de senaste åren, så värmer det i hjärtat när linus hallénius vinner pris för årets mål.

fast om man får klaga; vadå årets mål?
århundradets mål.

ett stänk sommar

mina vänner har sedan ett halvår tillbaka hatat mig lite, med anledning av att jag inte har publicerat någon av peace&love*-bilderna ännu.
här finns ett urval av allt det finaste som vi fånade oss med den veckan.
och, ja, jag ska väl kanske säkert lägga upp dem på facebook. någon gång.
och ja, igen - man får klicka på bilden så blir den större.

*ärtor & löv

samma visa vareviga gång

åstadkom kanske världens godaste köttgryta trots febern.
kommer bli den bästa mamman i hela världen, med de godaste köttgrytorna & den högsta febern! skämtåsido, jag är en jävel i köket & den som säger emot ska baskemig flås och pocheras.

som så många gånger står jag i valet & kvalet just nu. lägga mig framför teven en timma och juna, pilla mig i naveln och försöka bli helt frisk eller orka gå till macken och köpa snus som är jättedyrt, jättedumt med samtidigt så bra. fan, det är samma gamla visa varje gång.
jag har bara inte lärt mig sången än.

a fever you can't sweat out

vaknade med en bajsig feber efter att ha sovit alldeles för dåligt i natt.
lite mitt fel kanske det var, eftersom jag envisades med att läsa ut den där jumlans boken när jag hade närmare 250 sidor kvar.
resultatet blev som sagt dålig sömn och för kort sömn med ett stänk av feber. kul.

känslor

• konstaterande #1: the notebook är en utav världens sorgligaste filmer.
• konstaterande #2: man gråter under sorgliga filmer, kanske särskilt sådana filmer som ovan nämnda.
• konstaterande #3: melina grät inte alls, utan lät ett "jaha, det var den filmen, det!" bryta isen på mitt gråtande.

slutsats: antingen är melina för korkad för att förstå handlingen helt, och därmed inte beröras, eller så är hon helt enkelt jävligt känslokall.
samtidigt vet jag att hon har känslor, och då återstår bara ett alternativ..
just det.

the notebook

så mätt så att jag vill dö.
kom nyss hem från middag hos mormor och morfar, med anledning av pappas dag såklart. världens bästa husmanskost made by världens bästa mormor. hon borde också få en egen dag!

snart ska det vandras genom skogen till nyponstigen & melina, där det vankas gråtfest & filmkavalkad. melina ska bland annat bli av med the notebook-oskulden, och ni som redan blivit det vet ju vad som väntar.
nu ska jag bajsa, hoppas på att de hör av sig angående min jobbansökan & vänta på att melina hör av sig.

action

för första gången någonsin är mor & far ute i god tid med att handla julklappar.
de har varit i stockholm hela dagen medan jag mest har legat på soffan & pillat mig i naveln.
händelserikt som fan!

ikväll blir det middag hos mamma mia tillsammans med fina vänner. jag behöver lite uppmuntran tror jag. behöver få skratta & känna mig fräsch, för idag har jag som sagt mest legat ingrodd i min egen kroppsodör.
med det sagt ska jag nu slänga mig in i duschpalatset och försöka att bli en någorlunda värdig människa.

sexton bilder säger mer än sextontusen ord

synd att blogspot är cp så att bilden blir detsamma.
bilder kan pigga upp så mycket ibland, väcka minnen & göra att tillvaron går från halvfuttig till ganska fin.

come let's pray for the weekend

sådana här stunder, precis som denna jag har nu, tycker jag så mycket om.
nyduschad (=inte frusen!), en femkommatvåa & massa bra musik som skulle få alexander att skämmas för mig.

ikväll hoppas jag på en fin kväll med sejerna. har inte träffat fröken krigholm sedan jag konfirmerades, typ. det suger, men den saken ska det bli ändring på om ett par timmar.
nu ska jag fortsätta lyssna på fjortis-och-raggsockor-i-converse-musik & sjunga högt innan la famiglia anländer.

too much time on my hands

frusen till tusen (fånigt med rim).
eftersom jag inte har vant mig vid ensamheten riktigt än, inte vant mig med att vara utan förmånen att kunna värma mig på någon annan, så är jag mer eller mindre apatisk till följd av kylan nu.

det är bloggen som får bli det lilla nöjet man kan glädja sig åt ibland när man inte har något bättre för sig än att, exempelvis, frysa. när man egentligen inte har någonting vettigt att säga, utan bara drar ut på tiden för att man inte är så sugen på att ligga ensam i en kall säng i ett rum utan två(!) fungerande element. då får man sitta här, utan att ni få - men ack så privilegierade - som läser detta ska kunna tänka;: "fast hon borde kanske gå & lägga sig ändå".
lugn, ba lugn; jag ska. allt har sin tid.
synd bara att jag har för mycket tid nu för tiden.

doc

har tillbringat hela dagen med melina & hennes jakt på vinterjackor. ja, visst, det är skitkul att vara snygg, men veligare människa får man nog leta efter..

oroväckande trött på dumvintern redan. det bådar definitivt inte gott för de närmaste 150 dagarna innan jag officiellt anser att det är värt att någonsin gå utomhus igen. bajsliv.
men visst, jag kan erkänna att första snön var lite halvmagisk sådär, men när det väl är avklarat så är snön återigen bara ett jävla gissel. helvetet på jorden.
jag har ju inga vinterskor heller. funderar på att bita i det sura äpplet & lalla runt i converse i vinter om jag inte hittar något jag verkligen vill ha (typ dessa, svindyra, dr. martens). men fan, tryck ner en raggsocka i conversen och ni skall aldrig behöva vara hungriga mer.

a dream you dream alone is only a dream. a dream you dream together is reality.

som vanligt har jag inte bloggat under tiden alexander varit här.
när man bor femtio mil ifrån varandra vill man ta vara på tiden bättre när man ses än att smattra på tangenter. nu när han har åkt kan jag smattra utan dåligt samvete igen.

mer tänker jag inte skriva nu, för jag är ledsen, oduglig & ensam.
tröstsnus & säng, hej!

blossa

systembolaget i byn skämtade aprillo med oss när ALL glögg var slutsåld och produktionen inte hinner med i efterfrågans takt. åkte till marifred & bunkrade upp istället, så ikväll vankas det glöggmys med fina vänner & änne finare pojkvän.

jag är så sablarns glad idag, & ingen kan ta det ifrån mig.
det enda som kan ta något ifrån mig är eventuellt glöggen ikväll. den kan komma att ta min resterande värdighet.

i must govern the clock, not be governed by it.

har jobbat alldeles ensam hela dagen lång.
var lite för smart för världen imorse & gick upp en timma tidigare än behövligt, öppnade jobbet en timma tidigare än det står på öppettider-skylten osv.
all jävla cancerforskning & alla hjärttransplantationer, och ändå måste man leva med att behöva ställa om klockan två gånger om året. död.

efter en filmkväll med tända ljus, morötter samt bra & dåliga filmer ska jag nu ner i sängen & fortsätta läsa "the green mile" för andra gången.
sen ska jag längta efter alex för miljonte gången.
sen ska jag sova punkt

jigsaw

har nyss varit och kollat på nya saw "trede" på bio.
imorgon blir det jobb ensam i typ tolv timmar, så jag behöver verkligen sova nu. jag ska ner i sängen alldeles ensam, längta efter alex & försöka inbilla mig själv att jag inte är rädd längre.
game over

dumdöd

känner mig kanske lite tom idag.
det har hänt så mycket på senaste tiden nu, och den resan gör mig liksom inte så sugen på att vara med längre. först minnesstund där halva kommunen säkert närvarade & säkert den största sorgfyllda nyheten på länge. sedan får jag dumma esemess i natt om att svärfarmor är död, vilket också gör mig helst förstörd.
döden gör mig riktigt rädd ibland.

idag ska jag hälsa på nathalie på hennes praktik och säkert köpa en förhudelsedagspresent till lillebror som blir större nästa vecka.
annars ska jag förmodligen inte göra ett skit mer än att läsa. men jag trivs med det.

rise up this morning, smiled with the rising sun

ibland skulle man nästan kunna tro att jag är en martyr.
en martyr som envist bygger upp massa skit & drama, som sväljer ångesten i dagar, för att tillslut få reda ut saker & bara må jävligt bra.
igår var en jävligt bra dag.

idag har jag inte hunnit med mycket mer än kaffe & morgonsnus. pappa har köpt äckligt bröd, så jag funderar på om han kanske gjorde det med flit för att jag skulle få äta en kebabrulle till brunch istället?
ja, så måste det vara.

omväxling förnöjer

matt.
hela kroppen värker & man känner verkligen att man lever idag.
gårdagen samt natten var kanske lite väl galet för mig (som faktiskt är vuxentjej nu), men visst fan är det roligt att återuppleva sin fjortonårsperiod med hemmafester fram till klockan sex på morgonen?

sliten som tusan har dagen tillbringats med melina & nathalie, med kaffe & bullar samt sällskapsspel. där har vi genast hoppat fram till pensionärsperioden, men jag har insett att jag nog behöver lite omväxling i mitt monotona jävla liv.
nu ska jag läsa bok & dricka te. sådär för omväxlingens skull..

järnspikar

sämsta jävla skitdagen på länge.
nu ska jag ner i sängen & hoppas på att dö lagom till högskoleprovet imorgon.

kuk.

döden dö

har kissat cirkus en miljon gånger den senaste timmen.
det kan bero på att jag drack en hel perkulator med kaffe alldeles själv hos nathalie, men helt säker kan man aldrig vara.

känner för att gräva ned mig i sängen & titta på teve och dricka te och tugga i mig satsumas i mängder. dock har jag börjat störa mig något så enormt på reklam på senaste tiden. jag tycker bara att det eskalerar till den nivå där man nästan blir mörkrädd. och vilka idiotiska reklamer sen! jag skiter i vad det är för speciellt med källan i bergslagen och vad vill egentligen halebop säga med sina reklamer?
jag känner att irritationen bara svämmar över här, så därför:
de mest irriterande jag kan komma på (förutom reklamer):
- ljudet från köksfläktar
- folk som säger "marängswisch"
- apelsiner som inte går att skala
- popcorn som fastnar i tänderna, samt de popcornen som inte poppats.
- per gessle
- nagelband som förstörs
- att alexander bor femtio mil ifrån mig

jag hade kunnat go on forever..

drömmen försvinner aldrig

en förbannat färgsprakande och fin höstmorgon.
solen skiner igenom de löv som envist sitter kvar och det bildar världens finaste mönster på vardagsrumsgolvet. jag önskar bara att jag hade orken, eller sällskap, nog att gå ut.

istället tittar jag på harry potter. igen. och dricker världens bästa mambo jambo-té. igen.
ikväll ska nathalie-barberaren frisera halva min familj, vilket säkert även resulterar i en kaffe eller tre. det tur att jag har en frisör-kompis med perkulator hemma.
nu ska jag bajsa & fortsätta vänta på min inbjudan till hogwarts.

..och sen kom mörkret. och stjärnorna

hej då duschpalatset, hej sängen & min ny-påbörjade bok dödskänd.
hej säger vi också till längtan efter den bästa pojkvännen som någonsin gått i ett par skor.

när staden snöat över, och gården blivit vit; då vet du att jag drömmer, jag drömmer dig hit

idag föll den första snön.
jag var övertygad om att jag skulle ha gråten i halsen den dagen jag behövde skriva det, men idag resulterade det istället i glädjetjut samt springa-ut-och-försöka-fånga-flingorna-på-tungan-grejen. om det berodde på mitt något speedade sällskap eller för att man varje gång det händer inser hur vackert det egentligen är, det vet jag inte riktigt.

längre & smalare

jag jobbar fortfarande på den där hjärnskadan, vill jag påstå.
jag drömmer så mycket konstigt nu för tiden att jag nästan blir rädd för mig själv & undrar vem jag egentligen är. förhoppningsvis befinner jag mig i min rätta form precis just nu.

blev i alla fall glad när jag vaknade. på spisen hade mamma lämnat världens finaste lapp:
"jag älskar dig, snöret. puss"
alltså bara så där! fan vad glad jag blev. och för er som undrar varför man kallar sin artonåriga dotter snöret, så bottnar det i att om man föds jättelång & knappt väger någonting, då ser man nästan ut som ett snöre & blir kallad det redan då. ser man mot förmodan ut se arton år senare också, då blir man fortfarande kallad för just det - snöret.

parry hotter

min jobbansökan är bekräftad, så nu blir det till att vackert vänta på svar.
rätt svar, förhoppningsvis.

jag har harry pottrat mig igen, halvsovandes under täcket i soffan medan regnet bokstavligt talat slår mot rutorna. mysigt, kan tyckas, men ganska trist ändå. snart blir det i alla fall en fika med johanna på stan, jag ska försöka hjälpa henne med hennes projektarbete litegranna över en kaffe eller tre. men tills hon får skjuts in till stan från bushen så får jag - återigen - vackert vänta.
och världen utanför med dess engagerade aktiviteter får vänta på mig med.

nehe, harry potter & fenixordern kanske?

skit

död åt världen.
fy fan för att vakna upp, ensam, när det är grått, regnigt & kallt ute. ren & skär höst där löven klibbar fast sig mot allt som kommer i dess väg.
jag blir så sjukligt nedstämd av det faktum att hösten inte går att komma ifrån just nu, inte vintern heller.
jag antar att jag ska försöka trösta mig med lite té, harry potter & mjölksuklaa till frukost.

peter pan; never grow up

har tillbringat kvällen hos melina. igen.
men hon blev tröttis & ska upp till skolan imorgon, så jag lämnade henne halvsovandes på soffan.
jag vill också ha något att behöva gå upp till.
så himla tråkigt att vara vuxentjej. lite småsugen på att återvända till cirkus 2006 och vara högstadietjej. sjuan vore önskvärt, fantastisk tid. så ung, så lätt att underhålla.

saker som var roliga 2006:
- tjejmiddagar, där man faktiskt inte ens mötte upp killar efteråt, utan spenderade hela kvällen hemma.
- alkoholfria discon
tänk alla discon på finningeskolans fritidsgård - tjejerna i ena hörnet, killarna i andra, fanta på burk, och småpåsar med estrellachips. utan alkohol tar det för övrigt uppskattningsvis 4 timmar innan man börjar dansa tryckare. Om det är mörkt. och man har mycket glitterspray i håret..
- filmkvällar
ni vet den tiden när film betydde film och inte någonting annat. jämna par, asmörka sovrum, uppskattningsvis 3 filmer, “snacks”, och när folk seriöst trodde att ingen märkte när de smekte sönder under täcket. i och för sig fick jag inte uppleva det så värst mycket, jag var inte tillräckligt cool för det i sjuan.
- umgås utan att vara fulla
intressant tanke. “att ta en öl” kom ju inte på frågan. att ta en cola däremot? shit, kunde bli typ 6-7 stycken.

nu ska jag drömma om att bli barn igen.
gnattis

två steg från paradise

idag drog jag tummen ur röven & sökte till ett jobb.
deltid förvisso, men jag vill kunna komplettera med det underbara jobbet jag redan har. nu ska jag trippa på nålar ända tills jag får reda på om jag får det.
det enda jag vet är att jag behöver det.

jag ska snart besöka melina & göra ingenting som vanligt. säkert dricka te & glo på fånig tjejteve & ytliga tjejprogram som alexander avskyr.
men innan dess, ett besök paradiset - mitt älskade duschpalats.

that's what friends are for

har knappt gjort något alls idag.
det är det värsta med att ha ett deltidsjobb & ingenting annat. man gör inte mycket mer än att läsa, vandra, titta på harry potter & städa.
känns jävligt meningsfullt.

tur för mig att jag har melina, som står ut med mig var och varannan kväll. som kokar smultronté till mig fast jag erbjuder mig. som håller om mig lite när jag gråter till titanic.
som är min ett år yngre mamma.

le coeur de la mer

recept på titanic med melina:
- ca 56 kilo av världens bästa vän
- en jävligt lång film
- ett glas gott(!) rödvin
- en påse popcorn
- grönsaker & dip
- 8 msk tårar

nu ska jag avrunda gråtfesten med en snus, en bok, en säng & en längtan.
jag är nog kärast på hela jordklotet.

..appropå rotten future

sagt utav mamma marie, ca 17.45 17/10-2010:
"du kommer fan aldrig få körkort om du kör som du gör nu!"

men tack så jävla mycket då.
fast å andra sidan ska man nog inte köra bil när man är gråtsvullen & när ens glasögon ligger femtio mil bort från fordonet man ska försöka behärska..

håll i mig och släpp aldrig taget, tänk om jag faktiskt gick av

vet du att jag brukar bespruta en extra kudde med ralph laurens 'polo sport' och sova med den under armen?

nu vet du.

rotten future

saxat ur aftonbladet 16/10-2010:
"Har du mardrömmar i dag kan du få hjärnskador i framtiden. Det visar färsk undersökning.

En mindre sömnstörning där människor fysiskt agerar i sina drömmar genom att till exempel sparka, skrika och ha drömma om mycket våld kallas REM sleep behavior disorder och kan vara ett tidigt tecken på på en hjärnskada, Parkinsons eller demens, som visar sig senare i livet."

..jaha, så nu är man cp alltså?

läs hela artikeln här

god must be drunk

sitter & smaskar på den kanske godaste morotskakan ever som jag & nathalie har bakat idag.
ännu mer smaskande ska det bli senare ikväll när påbörjar min smörgåstårte-koma hemma hos familjen thelander/högbacka. hurra för mat!

i övrigt saknar jag min karl, jag saknar pengar & jag saknar meningsfull sysselsättning i veckorna. har någon ett deltidsjobb att ge mig, så gör det. gud måste typ ha varit full när han skapade arbetsförmedlingen.

shoot

prisa gud, ett urval av bilder från fotograferingen i bryssel har äntligen kommit!
som jag har väntat. och alla vråltjatiga vänner, släktingar & sådana-man-knappt-känner-men-som-hört-snacket-gå-i-byn, här har ni första bilden!

hjärtlös & ytlig

har nyss kollat på, enligt alexander, det mest ytliga och hjärtlösa programmet ever; top model.
jag kommer inte ifrån att jag tycker om det, och alexander kommer inte ifrån att han fortfarande tycker om mig, oavsett. win-win.

i övrigt har det inte hänt mycket på hemmafronten. än. idag ska jag nämligen steka pangkisar åt hela la famiglia, ut & köra bil fast jag inte kan & får dödsångest vareviga gång samt anmäla mig till utbildningen som jag bara måste komma in på till våren. jag kommer gå på nålar tills jag får besked om jag kommer in eller inte.
kommer jag inte in så ska jag svälja en hel jävla spikmatta & skita i att äta samarin efteråt, för då är jag inte värd bättre.

jag står i vasaparken ser pojkar och flickor gå igenom kärlekslunden jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden, om jag kunde...

någon slags fotbollsskola på teve där holland undervisar sverige i hur man ska spela.
pappa antydde att sverige knaprat haschkakor lagom till matchstart, men huruvida det stämmer går det bara att spekulera i.

idag har nathalie slingat mitt hår till tonerna av cornelis vreeswijk. det blev helt skitfräscht och jag slipper i alla fall att skämmas för att se ännu mer grådassigt höstigt ut än jag redan gör.
annars har jag gjort ungefär ingenting idag. målat naglarna, läst bok & varit allmänt avundsjuk på tillvaron bara. samtidigt som det verkar gå så bra för alla andra går vi mest i motvind, & trots att jag är övertygad om att vi står som segrare till slut, så svider det ändå i ögonen varje gång någon annan tar ett kliv framåt. det känns lite som om jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går..
nej, nu ska jag försöka sluta vara obstinat & istället dricka cappuccino & säkert läsa bok.
som vanligt.

hoppas

ville dö när jag vaknade imorse.
eller, räknas efter tolv som "imorse"?

hade en fullkomligt sugig kväll igår, men det känns mycket bättre idag, vilket gör det värt varenda tår & vartenda hekto av snor igår. nu ska jag vara positiv & vara glad, för jag har egentligen ingenting att whina om.
idag har det inte blivit många knop gjorda, förutom ett par koppar svart med mina vänner. har fortsatt kollat på utbildningar men det är bara en enda som faller mig i smaken så om jag inte kommer in på den får jag antagligen gifta mig rikt till våren & bli hemmafru, alternativt prostituerad. helst med alexander, om han är villig att betala.

nu ska jag dricka te, fortsätta forska om min soon-to-be-julklapp till alexander (hoppas hoppas) & sedan ska jag säkert läsa någon av alla mina böcker. igen. för jag har redan läst alla.
tre gånger typ.

en fråga

borde man veta själv om man är labil?

äkta kärlek med inslag av hat

vet ni hur riktigt fina vänner ska vara?
jag vet det.

som melina, alla dagar är lördagar med dig. denna veckosupande varelse ska vårdas ömt & så länge man gör det kan man alltid lita på henne. och johanna, som varannan gång man träffar henne får en att vika sig i skratt likt en jävla tumstock & som är så snygg att man känner sig ful när man går på krogen med henne. och som nathalie, som man är dålig på att träffa den senaste tiden med som man vet alltid finns där. alltid.
(ni svenskalärare kan gå hem förresten, för jag vet att man inte får börja meningar med "som" och "och")

jag skriver inte det där utav någon ren fjortis-slentrian-princip, utan mest för att det är så. dessutom är det viktigt att visa uppskattning, och när jag inte har något bättre för mig så kan jag glädja både mig själv & förhoppningsvis de berörda med lite väl utvalda ord. för jag har verkligen ingenting bättre för mig nu. jag är trött på att dricka te & inbilla mig att jag är någon slags mysig hemmafru som varvar dammsugning med tedrickande och som läser morgontidningen till sin kaffe och morgonsnus. jag vill liksom bara vara elin. ni känner henne nu, vet att självömkande och håravfall är hennes melodi. ni vet att vid minsta motvind så blir det orkan & förödelse i hennes huvud. jag tänker inte låtsas att det inte är så, men det blir bara så fruktansvärt tråkigt att skriva -och läsa- om det i all evighet. därför delar jag med mig lite kärlek helt enkelt.
men jag tänkte ändå avsluta i sann elin-anda; för det orkar jag minsann med.
alltså, den där jumlans reklamen där någon brud sjunger om orange skyar och man ser massa apelsiner falla baklänges i slowmo, den orkar jag också med.
jag orkar med att hata den.

endorfin

dagarna ser ungefär likadana ut allihopa nu för tiden.
jag sitter ingrodd i min egen skit & längtar till nästa jobbdag. hatar att mina vänner har en sådan meningsfull aktivitet som skolan när inte jag har den, samt funderar ständigt över saker som skulle kunna få mig gladare, men som känns ganska långt bort enligt mina mått.

exempel på sådana här endorfinberikande saker skulle exempelvis kunna vara: körkort (med andra ord, att jag inte är fullkomligt retarderad & får allvarliga ångestattacker bakom ratten), att alexander alltid var här, att jag också gick i skolan alternativt att mina vänner inte gjorde det, att jag hade samma jobbtider som under sommaren, att jag kommer in på min utbildning och att jag får börja plugga snarast, att göra av med pengar som inte finns, att resa för pengar som inte finns.

nu ska jag äta mat & vara glad, därefter försöka köra bil & därmed vara panikslagen och oglad.
sen ska melina få göra mig glad igen, för det är hon bra på.

för allas trevnad

okej, vaken igen.
drömde att jag var lady gaga och hade spelning inför tusentals människor på falkenbergs betongpark. jag börjar nästan bli orolig för mig själv.

förra veckan spenderades i just falkenberg efter ett mer eller mindre spontant bokande av biljett. fruktansvärt fint som vanligt, hann exempelvis med att äta världens godaste sushi på hallelujah sushi i falkenberg, gå på oktoberfest & dricka öl ur enliters-stop, titta på när peter högg sönder hela världen i helsingborg samt mindre roliga saker som att operera tån.
hade min blogg varit existenz eller någon annan idiot-sida så hade jag kunnat publicera en bild på min tå, men jag struntar i det. för allas trevnad.

nu ska jag slösa bort mitt liv ytterligare. söka lite nytt jobb, pilla mig i naveln & drömma om att jag fortfarande gick i skolan eller befann mig på jobbet.

-------------------------------
update 6/10-2010.
alexander tyckte även att jag skulle nämna att vi köat halva jävla natten, i närapå minusgrader, för biljetter till iron maiden som jag kanske inte ens ska gå på. det var kul.

massa strunt

har nog sovit bättre än någonsin i natt, vilket dels är ett resultat av lycka, dels av utmattning.
jag har nämligen jobbat hela helgen, varvat med en hel del roligare saker. som att titta på asta kask & mimikry & därmed åkt på den fetaste lårkakan i mitt liv, eller kanske som att äta världens godaste kräftor hemma hos johanna?

om någon timme går mitt tåg ner till falkenberg där jag stannar ett par dagar. där ska jag bara vara lycklig & inte ha ont någonstans. äta sushi vill jag också, för det är gott.
tjingeling fettring.

städa, städa

en lagom spännande kväll igår.
återförenades med gamla högstadiet-vänner vilket gjorde allting lite bättre än jag hade tänkt mig.

idag är jag hemmafru. dock utan anställda polska städerskor, för den biten står nämligen jag för idag. har grovstädat mitt rum något så detaljerat att jag tror jag är dum i huvudet. toaletten återstår, vilket förstås är det roligaste av alla utrymmen att städa. inte.
åh, jag vill bara kramas..

pest vs. kolera

sitter & drar ut på tiden tills jag ska åka till jobbet för ett par timmars jobb.
ska bli skönt att få göra av med ett par timmar i mariefred ikväll. jag alldeles ensam på mitt favoritcafé i hela världen. inte fy skam.

samtidigt sitter jag och lyssnar på iron maiden & står i valet & kvalet mellan pest eller kolera. maiden spelar på ullevi i sommar, exakt samma helg som peace & love kickar igång, och ni som känner mig vet att peace & love ligger mig sjukt varmt om hjärtat. det får helt enkelt bli någon slags kompromiss där jag får leva med att missa första dagen på festivalen medan jag headbangar i göteborg. det känns som en bra lösning trots allt.
nästa vecka blir det förmodligen till att pälsa på sig & sitta utanför biljettombudet i falkenberg tillsammans med alexander & hans vänner. varm suklaa & lite kärlek räddar mig nog.

drömmar

som fortsättning på föregående inlägg hittade jag en gammal krönika med massa nonsens som jag skrev 2007. tarvligt författad, men med ett budskap som styrker min klagosång.
här kommer ett utdrag för er som är intresserade, och är ni inte det så gå & rensa svamp eller något, för det är ännu tråkigare.

'..vuxna kommer inte ihåg hur det var att vara barn, inte ens om det påstår det. de vet det inte längre, tro mig. de har glömt alltihop. så mycket större världen verkade för dem just då; att det kunde vara jobbigt att klättra upp på en stol. hur kändes det egentligen att alltid behöva titta uppåt? glömt. de vet inte det längre, och du kommer också att glömma det.
ibland talar de vuxna om hur härligt det var att vara barn, de drömmer till och med om att vara det igen. men vad drömde de egentligen när de var barn? vet du det?
jag tror att de drömde om att äntligen få bli vuxna.'

barn drömmer om att bli vuxna, vuxna drömmer om att bli barn

okej, skäll inte på mig.
jag har bara haft lite viktigare saker för mig de senaste två veckorna istället för att skriva av mig. den viktigare saken? - alexander.

idag är en sådan dag då jag äntligen förstår mig på vuxna, eller ja, lite äldre. de som säger: "åh, du ska vara så himla glad som går i skolan, det är rena drömmen" när man har plugg upp över öronen & mest av allt vill svälja rivjärn & gräva ner sig. jag förstår dom nu. på riktigt.
högsäsongen på jobbet är över, vilket inte ger mig så många arbetsdagar som jag vill ha eller behöver. istället sitter jag hemma i ett höstigt kvarter och inbillar mig att jag är hur glad som helst för att jag är ledig. men det är jag inte! jag vill jobba, jag vill gå i skolan, jag vill vara sysselsatt och inte sitta i någon slags karantän från mina vänner som går i skolan eller jobbar.
jag vill inte vara vuxen förrän till våren då jag äntligen, äntligen, får börja plugga igen.

ångestig

lite ångest inför helgen.
jobbar hela helgen, med två stängningar & en öppning (=antingen hemma typ nio, eller så går bussen tjugo över sju på morgonen).
detta varvat med att mina allra käraste vänner far ut på böljan den blå och kryssar medan jag sliter så svetten lackar. vem ska jag leka med? vem ska jag beklaga mig för?
vem ska säga åt mig att sluta tycka synd om mig själv?

tillbaka till verkligheten

de senaste dagarna har jag vandrat runt i någon slags dimma av drömmar & förväntningar.
bryssel var en blandning av det jobbigaste och det roligaste jag gjort. modellandet är inte så jävla lätt som det ser ut på top model på teve, och heller inte ett dugg glamoröst - och det säger jag utan att amfetamina & gå i tretton centimeters-klackar 400 dagar om året.
ibland undrar jag typ vad jag gett mig in på. paris känns okej, singapore bara skrämmer mig. samtidigt lever jag på förhoppningar nu.

nu ska jag duscha för jag är så jävla efter-flyg-äcklig. sen ska jag sova för jag är så jävla bryssel-trött. sen ska jag äta för jag är alltid hungrig.
sen ska jag promenera för jag älskar johanna.

tussels in brussels

när det här inlägget kommer upp är jag på väg upp i luften.
efter mellanlandning i zürich far jag vidar mot bryssel & stannar där tills på torsdag.

önska mig all lycka till i hela världen. både när det gäller flygresan (som jag bävar halvt ihjäl mig för) samt för fotograferingen.

jag älskar dig alexander. återigen.

trettionde i åttonde

den trettionde augusti, ja.
ett magiskt datum för mig. aldrig trodde jag att jag skulle sitta här & få berätta vad allt det där magiska innebär; det var lite för höga förhoppningar för ett par år sedan. jag var för rädd för att tro, kär nog att hoppas, men samtidigt är jag en sann realist.

men idag, den trettionde augusti tvåtusentio, så har vi äntligen lyckats alexander.
aldrig någonsin har jag varit så säker, och aldrig någonsin kommer säkerheten avta. jag är för lycklig för det.
grattis på vår ettårsdag, alexander "bäeng" bengtsson.
jag älskar dig.

klagerier kanske

det är en konstig dag idag.
samtidigt som jag borde vara jävligt glad för precis allting just nu känns allting ganska grått & mjäkigt.
inatt åker jag till bryssel för möte med agenturen, jag är nyfriserad på både huvudet & ögonbrynen & den är den trettionde augusti. ändå hade jag kunnat vara gladare, men å andra sidan blir det vad man gör det till.

jag antar att jag förmodligen behöver en kopp med jävligt gott te, en dusch & en kram eller tre.
då kommer ingenting kunna stoppa mig.
jag börjar med att klappa mig själv på huvudet, tror jag.

mix

mina dagar i falkenberg var, som vanligt, helt fantastiska.
det är något speciellt med den staden, inte bara för att alexander & hans familj bor där, utan det är något med luften och landskapet. allt är så annorlunda. så bra. så hemma.

igår var jag på kvarterets årliga kräftis, där jag sörplade kräftor tills både johanna & melina skrattade åt mig. efter en jämförelse mellan min & johannas tallrik skrattades det ännu mer. dumma er, glupska mig.
kvällen avslutades på beachen tillsammans med halva jävla kommunen, och ingen var gladare än jag när jag fick krypa ner i min säng.
nu har jag bara skrivit massa skit & jag früser jättemycket om tårna.

imorgon

idag har nog varit den bästa dagen på länge.
detta i och med att jag äntligen fick sova ut, att jag äntligen inte behövde bry mig om ett jävla skit & att jag bara har legat på soffat & junat hela dagen.

det enda av eventuellt intresse som jag pysslat med idag det är att dra tummen ur röven & bokat biljett till falkenberg. imorgon tågar jag dit för en snabbvisit under ett par dagar, men alla dagar blir tusen gånger bättre med alexander. anledningen att jag tågar ner just nu är:
1) ledighet
2) ett år av kärlek ska firas med pompa & ståt (haha, asbögigt uttryck.)

nu ska jag duscha & skövla sherwoodskogen som frodas på mina ben, & sen ska jag väl säkert läsa en bok jag redan läst men glömt bort.

..thursday i don't care about you

..ännu en sketen torsdag, tänker ni kanske.
men nej, inte vilket torsdag som helst. ikväll blir det för stängning på jobbet och sedan personalfest i den kungliga hufvudstaden. jag ser sjukt mycket fram emot det, trots att jag lovat mig själv att inga fler öl är tillåtna förrän efter min brysselvisit.

nu ska jag påskynda mitt uppvaknande med hjälp av kaffe & snus. där efter ska jag väl fortsätta vara någorlunda glad, någorlunda ledsen & en hel del frustrerad över att inte kunna lösa problemen på en gång.

återkomsten

egentligen ska jag väl sluta med ursäkter nu.
bara för att min dator är kaputt & bara för att jag jobbar (varvat med lite öldrickande etc) så har jag faktiskt tid att skriva.
jag är nog bara lite för lat. eller för trött. en combo, förmodligen.

dagarna ser likadana ut för det mesta. kånka buss till jobbet, jobba, kånka buss hem, dö lite alternativt leka med vänner & sakna alexander. idag saknar jag bara alexander, jag leker inte med vänner eller någonting alls.
för att vara en månad sedan jag skrev så är allting lite ringrostigt och säkert extra dåligt skrivet. men det rör mig inte i ryggen. nu ska jag lyssna på the final frontier och läsa, ta mig en snus & njuta av min sovmorgon imorgon.
god natt alles.

farväl till civilisationen

har nyss grinat mig igenom en film. igen.
varför alltid jag? och varför lär jag mig inte att varje gång E.T vill ringa hem & säger "aoutch" så står tårarna som spön i backen och jag börjar strax därpå hyperventilera.
alltid detta eviga tjurande till filmer.

på tal om spön (jag associerar till fiskespön här alltså) så åker jag till mitt älskade sommarställe i de norrländska skogarna om bara några timmar. i natt och en del av dagen imorgon ska det lekas billekar, snusas, pussas på alexander & säkert bråkas lite med lillebror innan jag äntligen är framme i älskade forsholm. för om det är ett enda ställe på jorden där jag inte irriterar mig på obefintlig mobil-mottagning och rastlöshet, då är det 85 mil bort, i skogen.
bland renar, lavar & fiskespön ska jag tillbringa en vecka tillsammans med la famiglia och alexander och bara lyssna på tystnaden.
vi hörs igen när jag kommer tillbaka till civilisationen.

(och förresten melina, tack för lånet av kameran. den följer med på utflykt till norrland nu, och jag lovar att vårda den som mitt eget barn. precis som jag hade vårdat dig om jag varit på samma plats som du den här veckan som har gått. jag älskar dig)

tåll hummarna

ja ni får ursäkta mig, det är väldigt lite bloggande och väldigt mycket liv nuförtiden. svårkombinerat, kan tyckas.
idag tänkte skall vi hålla tummarna gemensamt för några saker:

1. att det regnar imorgon när jag ska jobba
2. att solen skiner på torsdag och fredag när jag är ledig
3. att min och alexanders relation inte tar slut bara för att han har ett nintendo wii hemma hos sig nu

så. nu håller ni snällt tummarna för det, tills jag berättar hur det gick.

ty en spelman och en drömmare är död

okej, ponera att du utåt sett gärna vill vara världens coolaste tjej (vem vill inte det liksom?) du gör dig gärna lite halvsnygg ibland, du går gärna på krogen med resten av de coola tjejerna och du fattar liksom vad som är ute & vad som ligger på innelistan.
men egentligen är du en riktig tönt. för när det väl kommer till kritan så läser du din egen vikt i böcker på en vecka & ibland lyssnar du på gamla kassett-sagoband innan du ska sova, eller rättare sagt för att kunna somna. dessutom kan du alla sagobanden utantill.

ibland är du till och med så pass töntig att du både läser & lyssnar på poesi, & dessutom njuter av det. du liksom uppskattar de fantastiska ordbindningarna, budskapen & språkets ganska magiska flyt.
den tjejen är jag.



när min gammelmormor levde så var hon en av mina finaste vänner, ända tills hon glömde bort både vem hon själv & vem jag var, cirkus ett år innan hon försvann. hon älskade dan andersson, det var minsann hennes favoritdiktare. vem som helst kan förstå att en trettonårig liten tjej inte riktigt såg det där magiska i diktandet just då, men tack vare gammelmormor märta så har jag uppenbarligen lärt mig att uppskatta det på senare dagar. hon liksom konverterade mig till poesins värld, något jag trivs bra med.
men tro aldrig att jag kommer sluta lyssna på sagoband för det!

sur och grinig

nu är jag sådär jävla bitter på typ ingenting, som jag bara blir ibland.
mamma lovar saker hit & dit, men aldrig att det blir av, nejnej. dumma hon.

har i alla fall haft en skitfin dag med johanna idag. vi har varit somriga & trätt smultron på strån, åkt fyrhjuling i skogen & fiskat utan att få fisk. jag behövde verkligen en sådan dag efter allt evinnerligt slit på jobbet.
trots det sitter jag alltså och whinar nu igen. för att mamma är en dummingmamma idag. men jag kommer väl över det efter en kopp citronella-te & en halv dosa snus eller så.

smalt

här kämpar man för att gå upp i vikt, och får höra att jag behöver gå ned två kilo.
kukiga, sjuka jävla modellindustri.

peace and jävla love

hemma från typ världens mest kick ass-vecka på länge.
för tredje året i rad har jag blitt visiterad, varit full på varm öl och gått säkert 7824 km om dagen i ett 40 (åja, nästan) graders varmt sverige. jag har trängts på dunderbra spelningar, svettats i ett bastuvarmt tält & inte sett en vattenklosett på en vecka. men fan vad jag älskar det.

nu är man hur som helst tillbaka till det vanliga livet igen. med jobb & längtan efter nästa semestervecka. att barista sig hela dagarna i värmen, med ännu varmare kaffeångor suger fånigt jävla mycket när nybadade bikinibrudar kommer in från solskenet utomhus och man för en enda gång i livet önskar att man var som dom.

nu ska jag måtta mina nästan obefintliga tuttar och höfter & skicka till belgien.
adjö.

midsommar

igår kom jag hem från arbogas skogar efter fyra dagar i vildmarken med de finaste människor jag vet.
det firades midsommar såklart, med alkohol, sill & dramatik - allt som hör midsommar till. underbara dagar helt enkelt.

alex har återigen åkt hem till västkusten och jag är lika ensam som vanligt. jag kan åtminstoen trösta mig ordentligt med att jag far till borlänge och peace and love imorgon.
jag kan också trösta mig med en resa till bryssel ganska snart, då models by keen var lite mer intresserade än jag anat från första början.
nu ska det packas.

flera veckor i ännu flera ord

återigen, än en gång, har den här bloggen (kan man ens kalla det så nu för tiden? det borde typ heta när-jag-har-tid-slash-lust-skrivande) hamnat i skymundan för resterande moment i mitt liv. och det har hänt en del sedan dess, må ni tro!

JAG HAR TAGIT STUDENTEN, bara för att nämna ett exempel. det är duktigt slentrian att säga att det är den bästa dagen i mitt liv, men när jag stod på flaket, salongsberusad & vrölade som en galning så var jag faktiskt jävligt nöjd med livet. i could live with that, liksom.
jag har såklart haft tillhörande studentmottagning och där fått de finaste presenter man kan tänka sig, av de finaste personerna som går i ett par skor. dessutom har jag varit i afrika under den senaste veckan, för att i natt landa på svensk mark igen, jävligt mycket brunare och trettiofem gånger tröttare än ever. just det, ni märker vad jag har haft det jobbigt den senaste tiden.

nä, men skämtåsido så har jag bara njutit, man måste få ha sådana pauser ibland. bara stanna upp och verkligen känna att man inte har några måsten. bara göra vad fan man vill.
jag är så jävla värd det.

en livshistoria

som ni märker (alla tre läsare) så är det inte mycket action här.
anledningar?, undrar ni kanske. in your face!:
- min dator är fortfarande på lagning & jag älskar inte pappas dator lika mycket som min.
- jag tar studenten om exakt en vecka, vilket veckan ut innebär ledighet i skolan, vilket elikamä bättre saker för mig än att skriva vad jag hade på mackan imorse.
- om en halvtimme kommer alexander.

just det, om en halvtimme. och han stannar länge denna gången, dels för att gå på studentbalen på fredag & dels för att fira min student, gå på min mottagningen & det ena med det femte.
alltså har jag en del saker för mig trots allt. jag ligger inte bara i min nittiosäng & snusar frenetiskt dag efter dag. jag andas faktiskt också.
och äter.

pest och fest och lite hest

helgen har både varit en "olycklig" förkylning under en provdag i skolan & en ren jävla pest (=som i riktig, dödlig pest).

på tal om pest, så rimmar fest på pest (och hest), och på tal om just den där festen så ska jag fira så jävla mycket just nu. anledningen då?, undrar ni. jo, för tre minuter sedan, 19.17, skickade jag in det sista arbetet under min gymnasietid. det är värt att fira.
just därför ska jag be mamma klappa mig i håret & äta en grillad jävla majskolv.

solen skiner

jag är åtminstone mer pigg idag, vilket behövs då jag behöver ultraplugga halva natten.
solen skiner (numera som vanlig, wöwö!) och vädret äger i allmänhet. det gör förvisso att jag blir ännu mer grinig eftersom jag är så illa tvungen att sitta fängslad i sal MC respektive E ända fram till kl. 17.35 idag. dumskola.

det enda som gör mig någorlunda glad nu är att jag är ledig på tisdag, att jag ska äta glass i hamnen om en dryg timme & att jag faktiskt är en förbaskat jävla bra människa som älskar mig själv & hatar allt annat ..
.. nåja, nästan allt.

jag sa att jag var glad, men så var jag ledsen. ;ppPPpPpPp.

.. ja, men typ.

återigen har jag ingenting att klaga på. ett prov, en diskussion & en tredjedels svenskauppgift innan studenten är va som återstår och ändå grinar jag hela tiden.
jag är trött på min ensamma jävla tillvaro, som egentligen skulle kunna vara full av kärlek och glädje, men som för det mesta bara kan stavas så här: m-i-s-ä-r

jag antar att det är bäst att ta mig i kragen snart, skaffa mod & våga gå ut i vuxenlivet. flytta hemifrån & lämna mina underbara vänner & min ännu finare familj. lämna mitt nyfunna, och ack så underbara jobb. för det är just det som får lida. är det inte roligt hur livet egentligen ter sig? när man väl tragglat igenom så många skolår av ångest & stress & äntligen är fri - då ska man fängslas i sin egen rädsla för att ge upp sin trygghet för en annan.
ironiska jävla liv.

jag lever

oavsett uppehållen så kommer jag alltid tillbaka.
som denna gång. jag har haft alldeles för lite tid & lust att lägga någon energi här. dels på grund av alexander, dels på grund av skolan & dels på grund av datorhaveri. nedrigt, men nu är det dags för återuppståndelse!

det har hänt litegrann sedan sist, trots allt. jag har tatuerat mig, jag har sett min karl i högtidsklädsel, jag har varit hos arbetsterapeut (som erkände att jag var hennes yngste patient ever) och jag har betat av säkert en tusen skolpryttlar.
mitt liv är så innehållsrikt ibland så jag får dåndimpen.

nu ska jag fortsätta svettas, lyssna på new model army & ta en jävla kaffe.

smärta

en blandad vistelse i bryssel.
ibland fruktansvärt trevlig, och ibland inte värt mer än en påse skit. hur som helst är det skönt att vara hemma, hemma hos sina riktiga vänner som ibland känns mer mogna än europaskolans alla studenter tillsammans.

ryggskott också. det känns jävligt passande i alla former. led igenom hela dagen på jobbet igår, men när jag knappt kom upp ur sängen imorse fick det vara nog. självömkade & hade mig hela morgonen & nu börjar jag inse vilken meningslös jävla dag jag har haft.
mitt kiss luktar baskemig medicinfabrik av allt skit jag slänger i mig nu för tiden!
nu ska jag snusa, ta reda på när melina är hemma & sen längta tills imorgon.

tussles in brussels

exakt vid den här tidpunkten går mitt plan.
nu lyfter jag. jag är förmodligen jävligt rädd, i och med att jag på senare år lyckats utveckla någon slags extrem starta- och landarädsla trots att jag varit runt i hela världen.

det jag vill säga med detta inlägg är väl typ hejdå. ja, bara för ett par dagar framåt, men i alla fall. jag tänkte att jag kan slänga en tanke till mina nära & superkära, det är ni alla värda.
det var väl ungefär det jag ville.
jag älskar er

super1an

valborg var fruktansvärt mysigt måste jag säga.
grillande i sjöborg, traditionella putta-in-små-barn-i-elden-leken vid brasan & sedan blev det krogen för min del, där det var en jösses massa folk.

om ett par timmar lämnar jag huset för att tidigt imorgon bitti ta flyget ner till bryssel. otroligt vad skönt det ska bli att komma någon annanstans än till skolan. vad som helst, en tripp till flen, hade varit på sin plats nu. eller falkenberg, för all del.
nu ska jag hjälpa mamma lite till med maten innan jag ska avnjuta andra halvleken av superettans superetta, hammarby.

coccygodyni

äntligen känner jag att jag kan pusta ut.
imorse skrevs det sista jobbiga provet innan vi åker iväg till bryssel, och även om det bara är under nästa vecka så känns det ändå som ett sjukt välbehövligt lov.

imorgon ska projektarbetet redovisas & sedan kommer jag aldrig mer vilja prata om det någonsin. då är det ett avslutat kapitel i mitt liv som jag mer än gärna är villig att elda upp.
förresten har det varit en ganska händelserik dag. jag har varit hos doktorn & fått diagnosen coccygodoni, låter mer spännande än vad det är. jag har även blandat öl med rabarberpaj hemma hos mia, som mer eller mindre agerar låtsasmamma åt mig, & jag har också skrivit cirkus sjutusen inbjudningar till min studentmottagning.
nu ska jag äta terracotta-färgade piller & sedan sova.

complain

slutade helt tidigt idag, vilket innebar promenad hem i solen, studier på altanen & en timmes otillåten sömn, eftersom jag redan var på vippen att försova mig imorse, & därmed har sovit alldeles för mycket allaredan.

har fått ganska mycket gjort idag, så nu är jag nöjd med mig själv & ska väl säkert unna mig en snus eller fem & en piggelin. isglass är så jävla magnifikt på våren/sommaren/hela året runt egentligen.
förresten är det mesta ganska skitigt trots allt. jag tjurar & drar ner andra i dumheterna.
så felåt, & kom ihåg att jag älskar dig.

sprutmissbruk

här sitter jag & luktar smörpopcorn efter snabbvisiten hos melina. fresh.
upptäckte att jag tydligen spräckt ett blodkärl under volleybollen imorse också, så nu ser jag ut som en heroin missbrukare med armvecket på fel ställe. ännu mer fresh. nejfan.

idag unnar jag mig en lugn dag, inget studerande alls. det blir den enda dagen i veckan som får se ut så, & jag utgår från att jag kommer ångra mig & tänka "varför pluggade jag inte i måndags också istället för att äta smörpopcorn & vara ful"? jag får ta den smällen senare, helt enkelt.
jag har, som ni märker, återigen ingenting av intresse att skriva, så jag avslutar nog här. detta med fyra väl utvalda ord:
jag älskar dig alexander.