drömmar

som fortsättning på föregående inlägg hittade jag en gammal krönika med massa nonsens som jag skrev 2007. tarvligt författad, men med ett budskap som styrker min klagosång.
här kommer ett utdrag för er som är intresserade, och är ni inte det så gå & rensa svamp eller något, för det är ännu tråkigare.

'..vuxna kommer inte ihåg hur det var att vara barn, inte ens om det påstår det. de vet det inte längre, tro mig. de har glömt alltihop. så mycket större världen verkade för dem just då; att det kunde vara jobbigt att klättra upp på en stol. hur kändes det egentligen att alltid behöva titta uppåt? glömt. de vet inte det längre, och du kommer också att glömma det.
ibland talar de vuxna om hur härligt det var att vara barn, de drömmer till och med om att vara det igen. men vad drömde de egentligen när de var barn? vet du det?
jag tror att de drömde om att äntligen få bli vuxna.'