efter två veckors verklig fantasi är jag nu tillbaka.
det känns på riktigt, det svider och bränner. jag antar att jag klarar mig.
att skriva en enda lång uppdatering om vad som har hänt den tiden jag varit frånvarande vore bara ett dumt försök att sno er tid och dessutom min egen. ingen bryr sig ändå om jag åt en macka i måndags eller hur mycket alkohol jag konsumerade på nyår. det är bara meningslöst. precis som det mesta nu.
detsom tar störst plats i mitt liv är (tragiskt nog) studier, ångest och en gnutta kärlek. jag önskar att jag kunde skriva att kärleken är störst, att jag klarar allt så länge den finns. men just nu ser jag allting i svart och vitt, i slowmotion, och det mesta är jävligt svart nu.
lika svart som att titta ut genom fönstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar