söndag, detta nedriga påhitt.
hur än min omgivning råkar se ut, hur mycket solen än skiner, & hur mycket mina högtalare än skriker ut ljuvliga verser; så är söndagar liksom dömda till att vara ångestfyllda & träliga.
"allt handlar om inställning" kanske du tänker, men du har fel. allt handlar om att det är fel jävla veckodag.
jag blir deprimerad av söndagar. missförstå mig rätt, för depression kan ju vara alltifrån "jag vill inte gå till skolan imorgon" till "jag vill ta livet av mig".
just nu, handlar det om stress & prestationsångest, det vill säga en placering högt upp på "jag vill inte gå till skolan imorgon"-skalan. jag måste ge upp alla skyhöga krav jag har på mig själv. om jag inte gör det, så kommer jag att döda mig själv inuti, litegrann för varje gång jag måste prestera. jag kommer ackupunkteras med plockepinn-föremål laddade med dumheter & ångest.
jag har dödat för mycket redan nu.
måste sluta & börja leva, det finns ett liv utanför skolan också.
det känns bara väldigt främmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar