när jag var liten (läs: mindre) brukade jag av någon underlig anledning lyssna på cornelis vreeswijk. mina favoriter var "hönan agda "& "turistens klagan", där jag alltid sjöng med i den inte alltför avancerade refrängen, som går något i stil med :
"raj-raj-raj-raj-raj-raj-rajraj".
idag fick jag ett sjukt återfall. min gamla cornelisskiva åkte på, & jag vet inte vad jag ska tycka om själva musiken. dock måste jag älska hela alltet; alla minnen jag har från låtarna.
det är fantastiskt hut något kan ligga en så varmt om hjärtat, samtidigt som det är helt bortglömt. inte sant ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar