ett långfinger åt döden, vi gick över lik.

11 september.

för sex år sedan, så inträffade något som jag tror kommer förfölja oss livet ut. och inte bara oss, utan våran barn, barnbarn, och kanske till och med barnbarnsbarn också. konstig som jag är, så har jag alltid intresserat mig för sådana här saker, det var likadant med tsunamikatastrofen. men trots allt är 11 september ändå någonting som det känns som att jag aldrig kommer att glömma.

nio år gammal. en helt vanlig morgon med frukosten framför lattjo lajban på teve. plötsligt bryter de alla ordinära sändningar och visar ett videoklipp på nyheterna på något jättehögt hus som brinner. jaha, tänker jag och tar en till sked fullastad med flingor som börjat bli svampiga av mjölken. man hör någon farbror prata engelska, och det visas sedan bilder på ett flygplan som kraschar in i det där jättehöga huset. 'jaha, sådant där händer väl varje dag?'

men liten och oförståndig som man var (och är?) så förstod man inte bättre. man trodde att det kraschade in plan i byggnader lite här och där i världen, och man förstod inte heller vilka konsekvenserna var. släcka en eld är väl inte svårt?

men som med så mycket annat, så blir det inte riktigt alltid som man tänkt sig. det har jag förstått nu, sex år senare...

historical events inside my box of joy

uh, bara tisdag. det känns redan som om veckan varat i en evighet. detta endast på grund av att jag har massor att se fram emot, då ska tiden alltid jävlas med en och gå extra sakta. på torsdag, till exempel, så kommer min älskade fredrik hit. det ska förstås bli lika trevligt som vanligt. och på lördag, då är det ju insparken som sagt. om tiden bara kunde springa på lite...

förövrigt så verkar det som om det bara går utför vad det gäller mig. har en nedrans massa läxor, inlämningar och ett ordentligt historiaprov på fredag. inte alls pepp, inte alls. historian är förövrigt så tråkig så att, om jag kunde, nästan hellre skulle ta mig tillbaka till 1700-talet och lägga mig frivilligt under den där nedrans giljotinen, hellre än att sitta och plugga på massa meningslösa händelser och personer som fann för 300 år sedan. jadu, jag säger då det...

dagens bästa: när frida spelade snake på lektionen & förlorar - "men vad fan! bara 328?! jag trodde jag hade fått 1000, minst!
dagens sämsta: vädret. återigen. utan vidare kommentar.

.. och inte fan är jag död, och inte någon fisk.

här skrev jag nyss det längsta inlägg jag någonsin författat. jag var noga med att markera allt och kopiera texten med jämna mellanrum, så inget skulle försvinna. och sen skulle jag bara flytta på en textrad, klippte ut den, klistrade in den på ett annat ställe, sen skulle jag för hundrade gången kopiera hela texten. markerade hela. och råkade... trycka på 'v' istället för 'c' så att allt försvann. endast den där textraden som jag nyss flyttat på, stod där. en rad text av säkert en timmes skrivande. jag öppnade hela min själ i det där inlägget. allt försvann. finns inte mer. miljoner ord som bara upphörde att existera. för att jag skrev fel bokstav. fan vad jag är ledsen nu. var ledsen när jag skrev på grund av det jag skrev. men nu.. nu känns det som om hela världen är emot mig. som om det var meningen att det där skulle hända. bara för att allt ska vara så jävla dåligt som möjligt hela tiden, det sitter säkert någon jävel däruppe och skrattar åt mig nu. jag kommer aldrig kunna skriva om det. jag vill bara lägga mig ner och försvinna.

detta kommer ju knappast bli något tims-långt inlägg, på grund av det ovanstående. nu blir det istället till att låta fingrarna vant glida över tangenterna och kludda ner någonting snabbt innan maten. hösten har kommit på riktigt nu, med regn och rusk dagarna i ända. löv som klibbar fast på marken, rått och kallt överallt. jag vill bara försvinna någonstans, åka söderut och stanna tills maj nästa år. höstdepression är mitt mellannamn just nu. det är inte kul för fem öre. men just nu känns det som om ingenting går min väg. allting är bara rent oflyt. men som man brukar säga, så är det ju bara döda fiskar som flyter med strömmen. och inte fan är jag död, och inte någon fisk ..

matematisk dyslexi

alldeles nyss pratat med en alldeles överförkyld fredrik, och det skulle knappast förvåna mig om förkylningen biter sig fast på mig heller. jag har alltid oturen att bli sjuk under de dummaste tillfällerna, så en bastant förkylning till helgen skulle sitta fint.

denna dagen var som vanligt lika tråkig, med en matte-lärare som varken kan stava till "positiv", "divition" och som inte vet vad en konversation är. med en historialärare som blundar och blinkar mer än han håller ögonen öppna, och som pratar i en och samma, låga, trista ton hela tiden. med klasskompisar som lägger märke till sådana saker att marie-antoinettes näsa är lite fyrkantigare precis innan hennes avrättning, än den var under hennes första år som drottning. ja, ni vet, det är inte lätt att stå ut. men denna dagen gick lyckligtvis ganska fort i alla fall.

börjar redan känna hur det kryper i kroppen inför insparken som stundar på lördagskvällen. kommer att bli en hejdundrande kväll, med förfest (förmodligen hos emma), en vistelse på waldermars, och sedan en galen efterfest i glada vänners sällskap. jajjemen, pepp var ordet. men det största problemet för fåfänga mig kvarstår; vad blir kvällens outfit? ...

söndagsångest

gnuggar geniknölarna; vad ska jag skriva? för fingrarna ner mot tangetbordet. skriver.

efter ett telefonsamtal från mamma, där hon gjorde klart för mig att jag ska ta hand om smutstvätten på rummet, städa här vid databordet och torka rent och plocka i ordning på smink och gamla tops nere i badrummet, känns dagen genast mycket lättare. dels dessa bördor, plus en åttaårig lillebror som ska tas hand om, göra mat till och se till att huset står kvar när mamma kommer hem, ligger nu på mina axlar. ibland känns det som om hela världen ligger där.

hur som helst, vaknade runt ett imorse, skönt som tusan att få sova. hoppade in duschen, och efter det - ett försök till att verka, eller i alla fall se - vuxen ut då man satte sig med en kopp kaffe och bläddrade igenom tidningen med morgonrocken på. tidningen var ju föga intressant måste jag säga, tilltalade mig inte någonting. så, efter att ha bläddrat fram till serierna och läst ut dem utan att överhuvudtaget lyfta på mungiporna, tog jag min kaffekopp och förflyttade mig till soffan. tittade på teven en stund, men det var lika trist där. ingenting intresserade mig, och jag kände mig bara ensammast i hela världen. smaken för kaffet svalnade lika fort som dess temperatur, och det slutade med att jag somande om på soffan. ungefär så har min dag sett ut, i soff-position, fylld med saknad och söndagsångest.

efter att ha skrivit detta, så ska jag försöka lätta tyngden en aning från mina axlar. gå och torka i ordning lite på toaletten minsann. mamma sa att jag skulle ta något konstigt medel i duschen som hette citek. ska väl göra det då, och torka bort allt citek-ligt smuts därinne.

datormonster medför bekymmer

hej jag heter elin. jag är en väldigt känslig, förälskad, konstig, ibland rolig, ganska dum, smart, dryg, snäll, glad, utåtriktad, mobbad, flummig, muppig, galen, orädd, lång, smal, ärlig (när jag inte ljuger), fattig och svag människa. jag har små gröna dator-monster i huvudet som håller på att ta över mitt liv. de tvingar mig till att sitta här.

mitt liv har börjat gå utför rätt duktigt, jag vill inte tänka på hur många timmar jag tillbringar här. ingenting är som det ska och jag retar numera upp mig på så små saker. kan få världens utbrott om det lossnar nagellack på en nagel, eller om en hårslinga inte faller på plats som den ska. och nej, jag är inte perfektionist, och har inte pms heller. det är bara som det är just nu. ytterst känslosam är jag, helt sjukt. upptäckte till exempel mig själv med att sitta och stirra upp i taket för en stund sedan, och så hade jag troligen suttit i en sådär fem till tio minuter.. ni förstår, antingen så är jag pyskisk störd av någon anledning, eller så är jag bara riktigt ordentligt ur form. skulle chansa på att det är båda delarna..
lyssnar på lisa miskovskys skiva, förresten. den är helt okej. inte riktigt den musiken som jag brukar lyssna på, men den här männsikan sjunger rakt in i hjärtat! låten "foxholes" är rätt bra faktiskt.

foxhole
rävhål
rövhål

dagens bästa: när jag läste på text-teve idag. "lastbil körde ner för stup - 83 döda". indien har lyckats igen, jag säger då det..
dagens sämsta: att jag saknar fredrik något fruktansvärt mycket. det börjar bli smärtsamt.

alkohol vs. ensamhet

nedrans match, att vi inte har fått några mål än. tokigt värre.
det ordnar väl sig förhoppningsvis, för vi ska ta dem!
nåväl, kom hem för ett tag sedan, efter ett biobesök med frida. för en gångs skull förmådde sig saga bio här i stan att visa en film, något som inte hör till vanligheterna. det blev hur som helst 'på smällen' för hela slanten. en otroligt rolig, och fullkomligt störtskön film. en glädje-booster som heter duga. go watch it!

på tal om ingenting så är det fest här hemma. eller ja, mamma och pappa har fest. en nedrans massa fullt, trevligt folk här faktiskt. givmilda till tusen, så har sitter man med en alldeles egen, läskande grogg. funderar på att dra mig ut och dricka upp resten av den alkohol jag har, men nej.. på något sätt så vinner tröttheten över partystämningen med 1-0 genom ett ribba-in-skott. komiskt nog, så blir det till att sitta hemma.
jag säger som florence valentin-gänget - "det är en sån kväll, jag dricker för mig själv ..." och med det, inklusive att jag saknar fredrik mer än någonsin förut, så tackar jag för mig själv.

TREVLIG LÖRDAG, SVERIGE.