för rasmus skull

åkte hem till mor och far idag.
kände att jag behövde få sitta alldeles själv och plugga och må konstigt. har varit helt slut som artist den senaste veckan, vilket exempelvis kommit i uttryck genom skithumör, värk i kroppen samt att jag försökt öppna porten med mig sl-kort.
kände helt enkelt att jag behövde komma bort en stund från min stackars karl så att han slipper höra på mitt konstanta gnäll.

jag kan få sådana skuldkänslor för det ibland. rasmus har legat hemma i snart en månad pga pulveriserad fot och gips-pjäxa och han är sjukskriven fram till julafton. detta medan jag själv är en av fyrtio av flera hundra sökande som lyckades ta sig vidare i journalistbildningen. med andra ord är jag så otacksam och egoistisk att jag vill kräkas ibland.

livets ekvation

anledningar till att vara glad:
+ två av tre intervjuer är bokade
+ rasmus
+ kloka tanter och tända ljus
+ snus
+ 18 dagar kvar tills man får öppna sin chokladkalender och titta på mysteriet på greveholm
+ 42 dagar kvar tills man får öppna sina julklappar
+ 44 dagar kvar tills jag och min karl sitter på ett flygplan och dricker whisky och smetar snus.

anledningar till att vara ledsen:
- en intervju av tre kvar att boka
- min ekonomi (gäller i regel alltid)
- stressen och ångesten som äter upp mig inifrån och får lill-hjärtat att komma i otakt.
- mörkret
- kylan
- den mer eller mindre totala bristen på fritid (ja, jag skriver det här på min enda lediga tid; när jag bajsar)

tända ljus och kloka tanter

äntligen hemma.
eller kanske inte. försöker återigen lura mig själv med tända ljus, men det hjälper inte riktigt. återigen sitter jag och gnäller högt och ljudligt över precis allt som jag måste ta mig an på alldeles för kort tid.

astrid lindgren sade en gång att:

"journalister är så envisa. lämna ett tomrum i tidningen bara och skriv: - här skulle det ha stått nåt om astrid lindgren, men hon ville inte." 

kloka tant, den där astrid. skulle egentligen bara vilja följa det rådet och skita att skriva om en påhittad konflikt mellan vitryssland och lettland, om skolmaten på lidingö och om lokala nyheter.

ingen koll

känslan när man har deadline på en artikel på torsdag och inte en jävel kan hjälpa mig att svara på frågor. det väcker dessutom nya frågor, exempelvis:

- vad jobbar kommunen egentligen med när de inte vet något alls om sin kommun?

ska smyga in på skoltoaletten och gråta nu.

måste andas

men ser ni inte hur jävla fint jag har gjort bloggen?!

är jättestolt över mig själv, särskilt med tanke på att jag inte alls har något annat som jag borde ta tag i. exempelvis alla de där artiklarna eller den ovikta tvätten. är knappt stressad/hispig/på bristningsgränsen alls. det illustrerar jag med den här bilden:

så om du trodde att jag var stressad eller så, nä för fan! jag har ALT under CTRL!

självmordsväder

självmordsväder ute.
har tänt ljus i hela lägenheten för att försöka komma in i något form av inbillad, fin tillvaro.

som vanligt tar skolan knäcken av både hjärna och själ, och det blir liksom inte så mycket tid över till annat. en puss på karlsloken och sedan godnatt. det svider lite när jag tänker efter; det faktum att jag "offrar" flera år av mitt liv på en utstuderad karriär som journalist när det ungefär är lika lätt att få jobb som journalist som att träna backhoppning utan ben.

känner mig stressad när jag tittar på klockan nu.
måste slita mig härifrån och göra något vettigt. kanske.

sur syn på livet

okej, jag erkänner.
jag har faktiskt saknat det lite. skrivandet alltså. har egentligen inga ursäkter för att jag högaktningsfullt har skitit i den här bloggen fortlevnad. lite tråkigt är det, om man kollar på historiken och ser hur duktig jag har varit. med det sagt lovar jag inte att jag kommer bli duktig igen. jag har ju saker att göra!

någon person som kanske heter sofia anser att jag har en sur syn på livet. hon (han?) påstår att vi aldrig har träffats. lägger man ihop ett och ett utan att vara ett dumhuvud så förstår man att min bitterhet måste skina igenom ganska hårt mellan bara gemener och versaler. vet inte om det är mig själv jag ska bli imponerad av - för att jag uppenbarligen kan återspegla mina känslor i text, eller om jag ska bli imponerad av någon som jag inte alls känner, men som ändå lyckats läsa av mig på pricken.

ELIN - SOFIA

1-1