happy birthdays

gillar födelsedagskalas.
god mat, spetsat kaffe och kyld öl. människor som ler i ljuset av oljelampor i skymningen.
det sista lät jävligt mycket ernst, men det struntar jag i, för det är sant.

en annan fin grej med födelsedagsfiranden är valmöjligheterna man ofta finner till frukost. idag äter jag smörgåstårta till frukost, bara en sån sak!
älskar födelsedagar!

esemessens värld

en god vän till mig befinner sig i spanien, och jag börjar bli orolig för vad det är han har kommit över för typ av illegala grejer.
anledningen? detta esemess:

kl.14. 42
"grön lönmördarfil resonerar min frihetsberövade bläckfisk. kom kom till havererat damm i en liten skala. vi leker juni över enda kungar. vinner gör den som sist flyger hemma med ny traktor. tack för glasfiolen, på återseende."

mammas dag

lyxfrukost till mamma i solen imorse.
det är sådant man kan få när man fyller år, och mamma fick det.

mammas dag ska firas med smörgåstårta och inslag av alkohol tillsammans med fina vänner.
jag gillar sådana dagar, särskilt när solen skiner så som idag.
jag har egentligen ingenting alls att klaga över just nu, och ni som känner mig vet att whine lätt är min vanligaste egenskap.

tillfreds

fantastisk kväll igår med riva-häng och återförening med min finaste norgevän.
jag älskar återföreningar så mycket att jag nästan inte vill att mina norgevänner ska flytta hem igen.
eller jo, det vill jag visst.

dagen har tillbringats på en klippa i solen. inte fy skam.
allting känns himla bra nu måste jag säga. semester, vackert väder, fitting på söndag, pre launch på café opera på måndag, casting om en dryg vecka, fina vänner, fin karl och bruna ben.

kokain och alkisvin

hade en sådan fruktansvärd fin kväll igår med nathalie och melina.
inslag av inside job, äkta alkisvin och en skvätt deep talk. det behövdes.

spenderar förmiddagen på altanen med en bok om kokain och en öl.
har man semester så har man.

döden dö

fick en liten dos av payback när jag fick reda på vilka skitstövlar som våldgästat vårat hus.
dock har inget av det stulna kommit på plats igen.

i skrivande stund har de små liven 378 minuter på sig.
sedan ringer jag farbror polisen. igen.

MISANTROPI (observera användandet av versaler)

skulle egentligen kunna göra en liten redogörelse över hur fasansfullt vi har haft det i turkiet, hur bra maten var, hur (alldeles för) varmt det var och hur billig spriten var.
men jag låter bli.

istället känner jag en stark lust för att mörda de miserabla jävla praktarslen som har tagit sig in i vårat hus, legat i våra sängar, tagit våra tillhörigheter och aldrig borde få vistas utomhus.
vet ni hur skumt det känns att sova i en säng - sin egen säng - när man vet att någon som inte borde varit där har varit det?
jag vet.