mature

1111 inlägg, magiskt.
men skit i det. trots varande knogar så går livet väldigt bra nu. projektarbetet blev inte min anledning till harakiri denna vecka som jag från början var säker på, utan det flyter faktiskt på förvånansvärt bra. (är inte säker på om jag gör rätt i och för sig, men det är ett senare problem ..) för att spä på med det där bra:iga lite till så ska jag på arbetsintervju om tre veckor också.
jag är fan inte så dum som jag verkar.

eftersom jag mest skriver massa skit i den här bloggen & inte alls berättar om vad jag faktiskt gör, så som att laga mat åt & ta hand om mina små pojkar som blivit "män" & flyttat hemifrån - fidde & calle, eller som att leka med melina & sakna alexander till fördärvelse, så fortsätter jag avslutningsvis med att skriva ännu mer skit.
skit

(det där kändes jävligt moget)

förlorad

på spotify spelar kent, som om ingenting har hänt.
men jag är förlorad, utmattad och bränd.

himlen kan vänta

alltså på riktigt, jag måste verkligen skriva av mig lite. 

såg nyss uppföljningen på något slags teve-maraton som jag bedrev tillsammans med alexander & mamma för ett par dagar sedan. himlen kan vänta heter denna underbara dokumentär som skildrar helt vanliga människors liv, men som drabbads av dödliga sjukdomar. 
vissa får reda på att de har allt ifrån 3 månader till 3 år kvar att leva, och under seriens gång fick man som tittare följa med i kampen om att överleva, rädslan för vad som komma skall men också en nedrans massa kärlek. 

det slog mig idag, när de filmade ett år senare, hur sjukt jävla bortskämd & otacksam jag är. hur i helvete är det möjligt att med en växande, dödlig samt obotlig tumör i hjärnan, kunna säga "jag tänker inte så mycket på mig själv egentligen, det finns andra som har det värre". eller att som 34-åring & nygift planera sin begravning tillsammans med sin nyblivna man?
var finns den styrkan? är den ens verklig?

nej, jag ska sluta whina om avståndsförhållanden, sönderslagna knogar, blåsor på tungan & snusbrist. 
jag ska bara sitta ner & hålla min käft. 

godmorgon sverige

vill bara sova, men min trötthet är troligen den sorten som inte går att sova bort.
jag önskar mig en fotboja, bara för att få nöjet att krossa den.
tankar. drömmar. längtan.
hoppet (där man får hålla varandra i handen & se varandra i ögonen.)
i övrigt; tystnad.

sacramento idioto!

jag: skriva skriva skriva projektarbete 
datorn: lagga mitt i allt skrivande = hej då alla ord.

måste bara få ur mig det här innan dagen är slut.
såg en som skrev "mahhfakkah" alldeles nyss. antar att det ska betyda ungefär "motherfucker".
hur som haver var det ett riktigt misslyckande, då det både är gay & fjortis samtidigt.
finn två fel, liksom.

hej svej upprörd tjej

projekt utbrändhet

idag är jag utklädd till pluggande tjej. 
nästan fem sidor av tio-femton är skrivna på mitt helevets projektarbete, men om jag fick bestämma hade jag hellre struntat i allt vad vetenskapliga undersökningar heter. synd bara att rädslan för att misslyckas daskar mig i ansiktet som vanligt. 
hjälp.

alexander har förövrigt varit här i veckan, vilket behövdes så jävla mycket. i fredags var jag världens mest bortskämda tjej & fick en gratis, asbra, dag i hufvudstaden där det blev thåström-konsert på kvällen. totally superawesome.
nej, nu ska jag kuka te, sakna melina, snusa & tvinga mig själv att tangenta ned en sida till. 
ja, det ska jag.

nästan komplett

idag är en sådan där bra dag där allt bara flyter på. 
jag ska snart åka ned till stationen & hämta alexander, sen ska vi äta god mat, snusa & idka umgänge tills vi somnar. 
det enda som suger är att melina är på en plats långt borta. jag känner mig trots allt inte helt komplett nu.