tecken på liv

den här datagrejen går mig något sjukt på nerverna.
både ni & jag själv märker hur dålig jag är på att uppdatera här, om man jämför med för bara en vecka sedan. & när man sedan lyckas logga in på bedebe, efter lagg & tusenkrångel, så är det blott 59 vänner som uppdaterat sina bilddagböcker.
det är då man sjunker litegrann & inser hur beroende jag faktiskt är av min dator.

i övrigt är allt ungefär som vanligt; huvudet upp & fötterna ner.
halsen börjar långsamt bli bättre efter tonvis med löste & kilovis med honung. vädret däremot, ska vi inte ens tala om. så fruktansvärt tråkigt att finvädret bara försvann sådär.
dumma regn & åska.
förresten hatar jag åska. det är dumt - det låter läskit, det är konstigt & det dödar. dessutom är det mörkt & oftast ensamt.
men det är då man kryper in i bubblan.

datorn låter konstigt, det låter som den skrattar åt mig.
den jäveln.

i'm just a dreamer

ditt hus var av vitt tegel (det är det säkert inte egentligen) & var omgivet av många likadana hus, dock i olika färger. jag visste att du bodde just där, men du visste inte att jag skulle komma. jag stod utanför & spanade in i fönstrerna en bra stund tills jag såg di i ett utav dem. jag stod där länge & bara tittade, tills du tillslut försvann utom synhåll.
jag stod kvar, övervägde om jag skulle våga knacka eller inte, men du hann före. rätt som det var kom du småspringande emot mig & vi kramades. vi kramades länge, & jag pillade dig i håret samtidigt.
kände lukten av dig.

vi gick in till ditt rum (som jag faktiskt vet någorlunda hur det ser ut, men som såg helt annorlunda ut denna gång). vi sa ingenting på hela vägen uppför trappan (som jag inte vet om den finns), utan det var helt tyst. du gick framför mig.
vi kom in i rummet som var släckt, & den enda form av ljus som fanns var utifrån gatlyktorna. vi satte oss i sängen, fortfarande helt tysta.
vi kramades mera, sittandes; så som vi gjorde första gången vi sågs i solen på trappen.
länge satt vi där i varandras armar, & jag kände den där bekanta känslan som man gör när man är nykär & bara njuter av att ha någon i sin närhet.
fortfarande tyst.

vi la oss ner. du låg närmast väggen, & vi kollade på varandra. vi låg på sidan & bara stirrade. jag flyttade närmare, kröp in i din famn & ansiktet hamnade mot ditt. dina ögonfransar kittlade mig varje gång du blundade, & jag tyckte det var underbart.
jag kröp ännu närmre & för första gången nuddade jag dina läppar .. fortfarande tyst.

sedan vaknade jag. förtvivlad över att det bara var en dröm, men fan så överlycklig ändå.
jag kunde känna allting. pirret i magen fanns kvar, ögonfransarna & din tunga.
du vet vem du är.

crap

tillbaka till civilisationen.
har tillbringat senaste dygnet ensam, på min egen form av rehab. har gjort lagom klyschiga grejer som att hugga ved, se på film & svulla sönder, promenera tusen mil & plocka smultron samt fiska.
efter all jävla skit som hänt under den senaste tiden så behövdes det. det känns som om hela släkten är cancerdrabbade & som att allt bara viker sig under fötterna på en just nu.
ibland är livet bra crappy !

ikväll ska jag i alla fall umgås med julgranens högst upp hängande pynt - fröken thelander. det ska bli fruktansvärt trevligt att träffa den pinglan, såklart.
i övrigt har jag ingenting annat att säga än att jag för exakt ett år sedan påbörjade mitt livs största äventyr där jag träffade folk som kom att bli vänner för livet.
almuñécar

det går så jävla uselt

just nu är allting bara så jävla upp & ner, omskakat & felvridet som det kan bli.
ska jag berätta allting någorlunda detaljerat skulle jag behöva skriva en ny bibel fylld med skit (dock skulle allting vara sant).
jag sammanfattar det hela kort & kryptiskt.

årsdag, cancerbesked, sjukdomar, bråk, tystnad, pappa, ensamhet,
saknad, längtan, egoism, beslutsångest, ånger, död, operationer.

årsdag

än lever den.
litegrann. ett tiotal gånger har jag övervägt stt slänga ut datorn genom fönstret alternatvit dissikera den & ha lite kul om man ändå ska paja den.
börjat knacka har den också gjort, ett sådant irriterande ljud som bara skriker ut "hårddisken kraschar!". jag börjar tro på ljudet, & blir det inte bättre snart blir det en tripp till experts stormarknad.
fan vad jag vill dö om alla bilder försvinner.

idag har jag i alla fall legat på strandbadet med frida & maria, & tjugotusen andra skrikande snorugar, tjocka pensionärer & tuffa strandraggare med gräsmattor på ryggen & guldkedjor med kättingstorlek runt halsen. det är det fina med stora badanläggningar; folket.

sen har jag egentligen ingenting mer att säga. fantasin finns inte, & heller inte suget efter att skriva när man får vänta tretton år på att bokstäverna ska uppenbara sig, & man hör det där knackandet stup i kvarten.
dessutom är det årsdagen idag, som jag kanske skriver om senare trots att jag vet att jag kommer tjura sönder.
men fan, för ett år sedan levde du farmor ..

mercoledí

åhoj.
moff blev det igår, minsann. pizza, chips & dip & hemmagjord glass. bästa bästa !
sen for vi ut & äventyrade jag & melina, & på vägen hem gjorde vi det bästa fyndet ever. en oöppnad bag in box stod & skrek på oss på vägen.
vi räddade honom.

snart ska jag fara in till byn & lämna in gårdagens film, boka klipptid & lämna kvällens alkohol hos fröken wedin som ska ställa till med galej till kvällen.
findag minsann.
sen saknar jag femman.

dumdumdator

alltså, jag är så jumlans förbannad.
sedan igår har min dator varit helt förstörd & bara vägrat att fungera som den ska. fruktansvärt uselt, då jag helt utan ironi kan erkänna att jag verkligen behöver den.
hur mycket som helst.

idag for mamma i alla fall till haninge på kurs. det suger faktiskt att inte ha en mamma i huset. så istället, så ska jag nana hemma hos melina inatt. vi har planerat pizza & övrigt moff, så jag tror att jag kommer klara mig ganska bra i alla fall.
så, om det nu har funnits någon som saknat mig så vet ni, att datorn vill inte.