fredag 30 november 2012

är tuff och skiter i allt

är så innerligt trött på det lilla livet nu.
vad är det för jävla mening med hemtentor egentligen?
tänker skita i allt och ta helg nu.

torsdag 29 november 2012

sacramento idiotos!

media-kåt som jag är så blir jag tamigfaktiskt lite förbannad att alla kommentarer dog i takt med att jag började skriva igen.

tror att ni tänker: "ha, nu har den där tokan börjat skriva igen! nu behöver jag inte tjata mer!"
... MEN JOOO!

dumma mig

sakta går det framåt.
fem av sju sidor av hemtentan är klara, men som vanligt har jag sparat det jobbigaste/svåraste till sist. som vanligt skjuter jag fram eländet tills det daskar mig i ansiktet. dumma mig.

när jag är i sådant här universitets-mode så tänker jag på mat hela tiden, vilket inte går så jävla bra ihop med min studentekonomi. det är så jävla dumt att tänka på guld och gröna ärtor när det bara finns elände och csn-lån. dumma mig igen. längtar bara tills nästa vecka då jag ska äta julbord tills jag kreverar. först julgala med världens bästa kollegisar, och dagen efter vankas det julbord med karlslokens jobb.
kommer lukta gravad lax och janssons i veckor efteråt, eftersom det aldrig finns någon botten i mig när jag äter saker jag tycker om. dumma mig för sista gången.

på tal om det så ska jag åka hem och pussa på min jansson nu.
han luktar dessutom bättre än ansjovis.

tisdag 27 november 2012

en sketen jävla tisdag

skäms över att jag fått så lite gjort idag.

ska vara vuxen och åka och  fylla upp lill-kylen därhemma tills rasmus kommer hem istället. sen ska jag ta hand om tvätten, och kanske säkert titta på någon löjlig film och ha ångest. det är jag bra på. fan.

latmask

var så duktig igår att jag blev rörd över mig själv. läste igenom all kurslitteratur som jag behöver till hemtentan. vi pratar alltså om närmare femhundra sidor överstryket med sjuttio olika pennor för att de tar slut så jävla fort när man stryker över varannan mening. idag fortsätter lidandet!

mormor kom hit på kaffe igår och ville prata om julafton. vilken tid vi skulle äta, om vi skulle dricka kaffe innan eller efter glöggen, om rasmus gillar lutfisk, om jag kan göra skagenröra och om hur mycket granen kommer att barra. under tiden smetade jag överstrykningspennor och tittade ner i boken, så hon är nog fortfarande väldigt oklar med hur julafton kommer att bli. stackarn...

måste nog pausa från plugget nu. igen.
nackdelen med att vara duktig ena dagen är att man blir så.jävla.lat den andra.

måndag 26 november 2012

bärsärk

ännu mera whine:

blev asfull och arg i lördags natt. det resulterade i en bärsärkar-marsch rakt in i ett staket. det resulterade i ännu ett par trasiga jeans samt ett blåmärke värdigt att jämföras med rysslands storlek.

dör.

flügplats

imorgon går den satans tidningen äntligen till tryck, vilket innebär att jag aldrig mer behöver tänka på den. befrielsen!
däremot har jag fått en annan finne i arslet: hemtenta. på en vecka måste jag smeta fram sju sidor tidnings- och nyhetsanalys. det svider.

ska försöka vara positiv ändå. bortse från att jag gräver ned mig i tråkiga böcker, tidningar och marginalinställningarna i word.
om en månad sitter jag trots allt på flygplatsen och dricker gin och tonic...

tisdag 20 november 2012

färdig

lämnat in alla artiklar till redaktionschefen för korr-läsning.
ska giva honom på moppo om han ger mig en massa skit att ändra på. anledningar? för att jag var duktig och för att jag inte orkar göra något mer. så det så.

ska smeta kött och potatisgratäng med la famiglia nu. rasmus är ute och studsar på kryckorna och förgyller någon annans liv just nu.
då finns det inget bättre än att få förgylla mammas och pappas liv.

måndag 19 november 2012

dödlinjer

deadlines hit och dit.
tycker ändå om deadlines faktiskt. utan dem hade jag aldrig kommit någonvart. samtidigt hade jag inte mått lika jävla dåligt som jag gör nu.

imorgon ska nyhetsintervjun lämnas in. på onsdag ska allt redaktionellt material för tidningen vara inne, varpå det vankas en nätt hemtenta på åtta sidor.
ska fan använda 42 i textstorlek.

torsdag 15 november 2012

rubrik överflödig


för rasmus skull

åkte hem till mor och far idag.
kände att jag behövde få sitta alldeles själv och plugga och må konstigt. har varit helt slut som artist den senaste veckan, vilket exempelvis kommit i uttryck genom skithumör, värk i kroppen samt att jag försökt öppna porten med mig sl-kort.
kände helt enkelt att jag behövde komma bort en stund från min stackars karl så att han slipper höra på mitt konstanta gnäll.

jag kan få sådana skuldkänslor för det ibland. rasmus har legat hemma i snart en månad pga pulveriserad fot och gips-pjäxa och han är sjukskriven fram till julafton. detta medan jag själv är en av fyrtio av flera hundra sökande som lyckades ta sig vidare i journalistbildningen. med andra ord är jag så otacksam och egoistisk att jag vill kräkas ibland.


tisdag 13 november 2012

livets ekvation

anledningar till att vara glad:
+ två av tre intervjuer är bokade
+ rasmus
+ kloka tanter och tända ljus
+ snus
+ 18 dagar kvar tills man får öppna sin chokladkalender och titta på mysteriet på greveholm
+ 42 dagar kvar tills man får öppna sina julklappar
+ 44 dagar kvar tills jag och min karl sitter på ett flygplan och dricker whisky och smetar snus.

anledningar till att vara ledsen:
- en intervju av tre kvar att boka
- min ekonomi (gäller i regel alltid)
- stressen och ångesten som äter upp mig inifrån och får lill-hjärtat att komma i otakt.
- mörkret
- kylan
- den mer eller mindre totala bristen på fritid (ja, jag skriver det här på min enda lediga tid; när jag bajsar)

tända ljus och kloka tanter

äntligen hemma.
eller kanske inte. försöker återigen lura mig själv med tända ljus, men det hjälper inte riktigt. återigen sitter jag och gnäller högt och ljudligt över precis allt som jag måste ta mig an på alldeles för kort tid.

astrid lindgren sade en gång att:
"journalister är så envisa. lämna ett tomrum i tidningen bara och skriv: - här skulle det ha stått nåt om astrid lindgren, men hon ville inte." 

kloka tant, den där astrid. skulle egentligen bara vilja följa det rådet och skita att skriva om en påhittad konflikt mellan vitryssland och lettland, om skolmaten på lidingö och om lokala nyheter.

ingen koll

känslan när man har deadline på en artikel på torsdag och inte en jävel kan hjälpa mig att svara på frågor. det väcker dessutom nya frågor, exempelvis:

- vad jobbar kommunen egentligen med när de inte vet något alls om sin kommun?

ska smyga in på skoltoaletten och gråta nu.

måndag 12 november 2012

måste andas

men ser ni inte hur jävla fint jag har gjort bloggen?!
är jättestolt över mig själv, särskilt med tanke på att jag inte alls har något annat som jag borde ta tag i. exempelvis alla de där artiklarna eller den ovikta tvätten. är knappt stressad/hispig/på bristningsgränsen alls. det illustrerar jag med den här bilden:

så om du trodde att jag var stressad eller så, nä för fan! jag har ALT under CTRL!

självmordsväder

självmordsväder ute.
har tänt ljus i hela lägenheten för att försöka komma in i något form av inbillad, fin tillvaro.

som vanligt tar skolan knäcken av både hjärna och själ, och det blir liksom inte så mycket tid över till annat. en puss på karlsloken och sedan godnatt. det svider lite när jag tänker efter; det faktum att jag "offrar" flera år av mitt liv på en utstuderad karriär som journalist när det ungefär är lika lätt att få jobb som journalist som att träna backhoppning utan ben.

känner mig stressad när jag tittar på klockan nu.
måste slita mig härifrån och göra något vettigt. kanske.

tisdag 6 november 2012

sur syn på livet

okej, jag erkänner.
jag har faktiskt saknat det lite. skrivandet alltså. har egentligen inga ursäkter för att jag högaktningsfullt har skitit i den här bloggen fortlevnad. lite tråkigt är det, om man kollar på historiken och ser hur duktig jag har varit. med det sagt lovar jag inte att jag kommer bli duktig igen. jag har ju saker att göra!

någon person som kanske heter sofia anser att jag har en sur syn på livet. hon (han?) påstår att vi aldrig har träffats. lägger man ihop ett och ett utan att vara ett dumhuvud så förstår man att min bitterhet måste skina igenom ganska hårt mellan bara gemener och versaler. vet inte om det är mig själv jag ska bli imponerad av - för att jag uppenbarligen kan återspegla mina känslor i text, eller om jag ska bli imponerad av någon som jag inte alls känner, men som ändå lyckats läsa av mig på pricken.

ELIN - SOFIA
1-1