tisdag 11 januari 2011

kevlarsjäl

när jag gick och lade mig igår så grät jag.
jag grät av lättnad, en lättnad som egentligen inte borde finnas. jag har egentligen ingenting att vara lättad för, men det kändes som att all stress, all ångest och all ängslan bara rann av mig. jag kände igen känslan sedan skoltiden.
det kändes så sjukligt skönt.

jag har den känslan idag också. trots att alexander är långt bort, trots att jag är någorlunda stressad (men ändå exalterad) för min skolstart, så känner jag mig så lycklig nu.
det är som att beskriva en konstverk i; jag hade byggt upp en stad inom mig, varenda byggsten en dominobricka. så skört. allt kunde rasa och gjorde ofta det förut. idag representerar de olika brickorna känslor såsom ångest, saknad, ånger, trötthet, längtan, stress & annat dumt.
idag känns det som att jag sakta men säkert byggt upp staden igen, som denna gång ska omges av kevlar.

Inga kommentarer: