torsdag 11 november 2010

too much time on my hands

frusen till tusen (fånigt med rim).
eftersom jag inte har vant mig vid ensamheten riktigt än, inte vant mig med att vara utan förmånen att kunna värma mig på någon annan, så är jag mer eller mindre apatisk till följd av kylan nu.

det är bloggen som får bli det lilla nöjet man kan glädja sig åt ibland när man inte har något bättre för sig än att, exempelvis, frysa. när man egentligen inte har någonting vettigt att säga, utan bara drar ut på tiden för att man inte är så sugen på att ligga ensam i en kall säng i ett rum utan två(!) fungerande element. då får man sitta här, utan att ni få - men ack så privilegierade - som läser detta ska kunna tänka;: "fast hon borde kanske gå & lägga sig ändå".
lugn, ba lugn; jag ska. allt har sin tid.
synd bara att jag har för mycket tid nu för tiden.

Inga kommentarer: