onsdag 20 oktober 2010

längre & smalare

jag jobbar fortfarande på den där hjärnskadan, vill jag påstå.
jag drömmer så mycket konstigt nu för tiden att jag nästan blir rädd för mig själv & undrar vem jag egentligen är. förhoppningsvis befinner jag mig i min rätta form precis just nu.

blev i alla fall glad när jag vaknade. på spisen hade mamma lämnat världens finaste lapp:
"jag älskar dig, snöret. puss"
alltså bara så där! fan vad glad jag blev. och för er som undrar varför man kallar sin artonåriga dotter snöret, så bottnar det i att om man föds jättelång & knappt väger någonting, då ser man nästan ut som ett snöre & blir kallad det redan då. ser man mot förmodan ut se arton år senare också, då blir man fortfarande kallad för just det - snöret.

Inga kommentarer: