söndag 24 januari 2010

en vit lögn

för åtta minutrar sedan lovade jag mig själv att vara glad. jag ljög, jag hann bryta ihop. igen. i efterhand kan det beskrivas som ett konstverk; jag hade byggt upp en stad inom mig, varenda byggsten en dominobricka. allting rasade, den ena brickan efter den andra. alla representerar de olika känslor såsom ångest, saknad, trötthet, längtan, stress & annat dumt.
nu bygger jag sakta men säkert upp staden igen, som denna gång ska omges av kevlar.

2 kommentarer:

EnMelina sa...

finns alltid här babe!

Lovisa Bengtsson sa...

du är för fin för det. du har ett fint hjärta och ja, du förtjänar inte det bara. du ska vara glad och när du kommer på sportlovet ska vi se till att du aldrig varit gladare!