tisdag 17 november 2009

vi är rymdisar

jag var faktiskt ute och gick en sväng idag med mamma. jag behövde rensa lite tankar & få vara mammas flicka. sådär ynklig och liten som man bara behöver få vara ibland.
när vi gick hem genom allt jävla mörker, så hann jag tänka en hel del.
jag gick förbi en av mina gamla skolor, den första skolan jag gick i, & tänkte tillbaka.
jag tänkte på hur vi satt nedanför rutschkanan & lekte sanning eller konsekvens.
jag tänkte på hur hårt jag alltid försökte sparka bollen när vi lekte bollvägg. jag såg mig själv sitta tillsammans med amanda oskarsson och skriva kärlekslistor på den där stenen i skogen.
jag spolade tillbaka mitt liv.

efter att ha stoppat & spolat fram igen, såg jag bara en dyster jävla tegelbyggnad.
en nedklottrad skola, med förstörda gungor & ett fallfärdig gammalt bollplank. en skola där alla klockor som pryder fasaden har stannat, & en skola med fler krossade rutor än hela.
jag skulle aldrig kunna bli idiotisk våldsam på det viset, slå sönder en ruta för skojs skull - & samtidigt riskera att skada mig själv. det som finns inne i sådana människor som klarar av det, är bara lite för mycket för mig.

alla gillar att leta efter utomjordingar, men jag tror att det är vi själva som är utomjordingarna. vi är bara avkomlingar till idiotiska bråkmakare från andra planeter. jag sa det till mamma, och hon  förstod nog inte riktigt vad jag menade. jag jämförde med hur australien en gång fungerade för usa - som ett fängelse dit de skickade brottslingar.
det är samma sak med jorden; det var här de slängde av oss.
vi är bara de där störda jävla människorna från någon annanstans.

Inga kommentarer: