lördag 21 november 2009

look at the stars, look how they shine for you.

döden nuddar oss alla tillslut, på ett eller sätt. man skulle kunna säga att den redan har nuddat mig. psykiskt. när jag såg min älskade farmor dö för två år sedan, så stod jag närmare döden än jag någonsin gjort. jag såg den, långsam men smärtfri.
det är hemskt hur det är ibland, att en sjukdom ska kunna göra slut på ett helt liv.
några vänner till vår familj, har en son vars njure i stort sett består av en cancerknöl, och killen är sex år. ibland är det bara för orättvist.

så, jag vill bara uppmana alla att ta hand om sina nära och kära. det spelar ingen roll om det är en vän, släkting eller tjommes polare. det må låta som en sorglig kliché, men det stämmer verkligen. tänk er själva om det var sista gången ni såg eran mamma, pappa, vän eller syskon för sista gången imorgon ..
för trots allt, av allt ofullkomligt i vår ofullkomliga värld, är kärleken mest fullkomlig i sin fullkomliga ofullkomlighet.

Inga kommentarer: