torsdag 22 oktober 2009

det är först när man ser att det blöder som det gör ont.

i närmare två veckor har alexander varit här och gjort min annars så gråa vardag ganska färgglad och fin. liksom tindrande. att en människa bara genom att existera kan tillföra så enormt mycket är sjukt.

natten var hemsk och riktigt ensam. min säng har aldrig känts så stor som den gjorde och jag har nog aldrig känt mig så ur funktion. jag inser aldrig förrän han verkligen är borta hur ensam jag är, men det är ju så påtagligt när man somnar. och när man vaknar. det är först när man ser att det blöder som det gör ont.

Inga kommentarer: