söndag 11 januari 2009

bitterfitta

jag börjar bli så jävla negativ till allt, och jag tror det märks.
visst märks det? visst märker ni att jag är bitter ut i fingerspetsarna, och visst borde det väl synas att det är någonting som saknas.
jag tror det.

64 mil härifrån sitter min pojkvän. han är därmed 64 mil för långt härifrån. jag borde inte gnälla, än mindre vara bitter som har honom, men det är baskemig oundvikligt när jag inte får träffa honom när jag vill. det vill säga hela tiden. hela tiden är det tomt, och hela tiden saknar jag. tänk er själva, så kanske ni kan ha mer överseende med mitt beteende.
jag måste få vara omunter ibland, måste få smittas av söndagssyndromet.
nu vill jag bara bli frisk & slippa vara ensam. ensam som en smart ojmjako

Inga kommentarer: