söndag 24 februari 2008

every street that i walk reminds me of you.

det är när man saknar, blir svartsjuk & när man blir påmind från både höger & vänster som man inser vad riktig kärlek egentligen är.
du betedde dig som ett svin, och jag kontrade med att vara minst lika jävlig tillbaka. det var skönt att du tog det så bra när jag bröt upp, vi skulle vara vänner & fortsätta ses. kanske bygga upp något igen.
men nu, tjugofyra dagar efter det officiella avslutet, så har du redan en annan. skulle inte vi försöka igen? skulle inte vi ses & försöka bygga upp den muren vi rasat ner, och försöka få en lika underbar sommar som vi hade?

det är ganska exakt ett år sedan jag pratade med dig för första gången. redan då var du speciell, och sedan dess har du bara växt.
vad du än väljer att göra framöver, så älskar jag dig. antingen som en pojkvän, eller i form av världens mest avundsjuka, mest saknad- & ångestfyllda vän.
i övrigt, så har du haft tur caroline.

fredrik larsson, jag älskar dig.

1 kommentar:

Fredrik Larsson sa...

Elin Åhlén, jag älskar dig också