tisdag 20 november 2007

ofullkomligt

döden nuddar oss alla tillslut, på ett eller sätt. man skulle kunna säga att den redan har nuddat mig. psykiskt. när jag såg min älskade farmor dö i somras, så stod jag närmare döden än jag någonsin gjort. jag såg den, långsam men smärtfri.
nu pratade jag med fredrik, vars mammas vän nyss dött i cancer. det är hemskt hur det är ibland, att en sjukdom ska kunna göra slut på ett helt liv.
och några vänner till vår familj, har en son vars njure i stort sett består av en cancerknöl, och killen är sex år. ibland är det bara för orättvist.

så, jag vill bara uppmana alla att ta hand om sina nära och kära. det spelar ingen roll om det är en vän, släkting eller tjommes polare. det må låta klyschit, men det stämmer verkligen. tänk er själva om det var sista gången ni såg eran mamma, pappa, vän eller syskon för sista gången imorgon ..
- av allt ofullkomligt i vår ofullkomliga värld, är kärleken mest fullkomlig i sin fullkomliga ofullkomlighet.

Inga kommentarer: