tisdag 11 september 2007

ett långfinger åt döden, vi gick över lik.

11 september.

för sex år sedan, så inträffade något som jag tror kommer förfölja oss livet ut. och inte bara oss, utan våran barn, barnbarn, och kanske till och med barnbarnsbarn också. konstig som jag är, så har jag alltid intresserat mig för sådana här saker, det var likadant med tsunamikatastrofen. men trots allt är 11 september ändå någonting som det känns som att jag aldrig kommer att glömma.

nio år gammal. en helt vanlig morgon med frukosten framför lattjo lajban på teve. plötsligt bryter de alla ordinära sändningar och visar ett videoklipp på nyheterna på något jättehögt hus som brinner. jaha, tänker jag och tar en till sked fullastad med flingor som börjat bli svampiga av mjölken. man hör någon farbror prata engelska, och det visas sedan bilder på ett flygplan som kraschar in i det där jättehöga huset. 'jaha, sådant där händer väl varje dag?'

men liten och oförståndig som man var (och är?) så förstod man inte bättre. man trodde att det kraschade in plan i byggnader lite här och där i världen, och man förstod inte heller vilka konsekvenserna var. släcka en eld är väl inte svårt?
men som med så mycket annat, så blir det inte riktigt alltid som man tänkt sig. det har jag förstått nu, sex år senare...

Inga kommentarer: